Om ni läsare undrat varför det har legat stilla på denna sida så kan jag berätta att det absolut inte har haft med det nya Corona-viruset att göra. Visserligen hade jag feber i ett dygn för knappt två veckor sedan men efter ett dygn (som mest var i ett sovande tillstånd) så var febern borta och jag behövde inte sjukskriva mig veckan därpå. Dock trist att hela helgen skulle gå åt till att vila...

Nu till det jag ville komma till.

Varför har det blivit sådan hysteri sedan det blev känt att corona-viruset och sjukdomen "Covid-19" drabbade oss här i norra Europa? Och framför allt varför har just dasspapper blivit det som folk hamstrar kanske mest? Jag har viss förståelse för att man kanske köper vissa kolonialvaror som havregryn, torrmjölk och pasta i stora mängder i sjukdomstider men varför toapapper!? Det blir kortslutning i hjärnan på mig direkt eftersom jag inte ser något vettigt syfte till denna bunkring av toapapper och när man sedan går och handlar och passerar dessa tomma hyllor där både hushålls- och toapappret brukade vara så ser det så himla uppkäftigt ut!!

Det råder just nu högtryck hos både åkerier och centrallager nu när vissa av oss har hamstrat som vi gjort. Det gör att man inte kan lägga skiten på logistiken, dom gör så gott dom kan, lastbilschaufförerna, truckförarna med flera.

Men jag väljer att slänga en känga till vissa av oss som har hamstrat.

För i mina ögon är det bara så meningslöst och egoistiskt på samma gång att bunkra sådana mängder av nåt som inte kommer att ta slut i första taget.

Och ännu värre är det nu när vissa har tagit det till en nivå till, man har börjat hamstra värktabletter! Fatta vad uppkäftigt det är när ibland fullt friska människor tömmer hyllorna på medicin! Och sedan är det rent förkastligt att sjuka och svaga får vända hem tomhänta för att hyllorna på apoteken och i dagligvaruhandeln gapar tomma!

Men är oron befogad att det kommer ta helt slut på våra basvaror? 

Vi tar toapappret som exempel.

Per Lorentz, presschef på företaget Essity som är en av dom största tillverkarna i Europa av hyggienartiklar som toapapper, mensskydd, blöjor etc, sade i en intervju i Sveriges radios "P4 Extra" för ett tag sen att det dagligen tillverkas närmare en miljon rullar med toapapper i deras fabrik.

Det finns ingen risk att toapappret tar slut - sade Per Lorentz då i intervjun

Länk till intervjun nedan:

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2151&artikel=7430413

Är det då nödvändigt att bunkra toapaper? Svaret är ett bestämt nej, finns ingen som helst anledning att fortsätta med detta vansinne!

När hyllorna i butikerna är fyllda igen, GE FAN I ATT HAMSTRA!!!

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, sunt förnuft kommer man långt med. Punkt.

Den 2:a februari drabbades studion jag tränar i, Pole Point Studio av skadegörelse. Och i torsdags var det tydligen dags igen! Jag blir så upprörd och ledsen att våran träningsstudio ska behöva bli drabbad av just något sådant onödigt och meningslöst!!!

Jag menar, vem fan har nåt emot poledance, twerk, chairdance och styrka & stretch??!! 

Dom här bilderna togs av Janina, instruktör och ägare av Pole Point Studio

Två vandaliseringar på en månad är helt förskräckligt och de/dom som gjorde den avskyvärda gärningen i båda vandaliseringarna hade nog ingen aning om vilka konsekvenserna blev när glassplittret hamnade på golvet i en studio där man utövar poledance. Studion går inte att använda överhuvudtaget!

Först och främst så är utövarna barfota för att få maximal hudkontakt med stången man är på, därför vore det förödande om det fanns glassplitter på golvet. Och när det blev ett stort hål i ett relativt stort fönster blev det riktigt kallt i rummet vilket inte är bra heller då utövarna inte har mycket kläder på kroppen. Också för att få så mycket hudkontakt med stången som möjligt.

Men det handlade bara om skadegörelse bägge gångerna, det finns inget utav värde att knycka i en sådan lokal. Datorer, kontanter och annat värdefullt existrerar inte där.

Men nu när det hände senaste gången så fick ägaren och instruktören av studion ta tag i ett jobbigt efterarbete i form av kontakt med glasfirma, polisanmälan och mycket städning, tid som kunde ha använts till att träna och instruera elever istället. Dessutom fick delar av inredningen i studion kastas i form av mattor, gardiner och kuddar som blev skadade av glassplittret.

Då lokalen är en hyreslokal blev dom skadade rutorna en fråga för hyresvärden men fortfarande känns det så ledsamt och så jäkla trist att nåt så oskyldigt att en träningslokal ska behöva bli drabbad av något sådant. 

Och jag är säker på att vi elever är överens, ingen ska hindra oss från att utöva våran sport!!

Som yrkesförare är man ute på vägarna oavsett väder och vind och vi som bor här i Medelpad missade nog inte dagens snöande. SMHI hade klass 2-varnat dagen innan idag för snömägnder på mellan 2-3 decimeter och jag fick en bild redan då när det varnades, om hur morgondagen skulle kunna bli. Moddigt, halkigt, slirigt, förseningar och oreda.

Stillastående på Köpmangatan i Sundsvall, oreda när den här som bäst (värst) på grund av ett snöoväder! En avstängd väg kan verkligen ställa till det.

Jag visste att jag hade en lång rast på drygt tre timmar mitt på dagen men valde ändå att ta med matlåda på morgonen  då jag ville undvika att köra bil i onödan. Bara när jag var klar för dagen skulle jag sätta mig i bilen, tänkte jag. När jag har delade turer brukar jag åka hem istället för att stanna kvar på depån.

Att köra buss på oplogade vägar har jag gjort så många gånger förr under alla år som yrkesförare och dagens väglag var inget märkvärdigt, sunt förnuft kommer man långt med vet jag. Men på ett ställe där vägen var i motlut mot en rondell höll det på att inte gå alls. Starta ett flera ton tungt ekipage från stillastående i motlut med blöt snö på backen är en svår uppgift då drivhjulen har en tendens att spinna loss, vilket hände då.

Det löste sig dock med att jag fick backa min 14-meters buss drygt 100 meter med trafik susandes förbi baken, till ett mer plant ställe och ta sats - en försök som tog drygt fem minuter bara för att komma loss.

Passagerarna ombord gjorde inte mycket väsen av sig när jag kämpade på med framkomligheten. Men när jag väl kom loss fick jag spontana applåder i bussen.

- "Never give up", var min kommentar till passagerarna samtidigt som jag gjorde tummen upp i luften.

Dock hade jag kollegor i Sundsvalls linjenät som hade det riktigt jobbigt idag, det märktes inte minst om man lyssnade på våran interna kom-radio. Många körde fast och hade det riktigt svårt med framkomligheten med bland annat sladdriga ledbussar och andra bekymmer.

Det viktigaste att tänka på i sådana stuationer när man får problem i halkan och försöker lösa problemet är att inte glömma bort att andas, det är så lätt att bli stressad och uppjagad att man har håller andan och är man en aspie så kan stresshantering vara något av det svåraste man stöter på.

Men det går så mycket lättare när man tar några djupa andetag och slappnar av, vet jag. Då är det lättare att intala sig själv att det kommer lösa sig.

Men med denna äventyrliga dag till handlingarna blickar jag framåt, det är ju en dag imorgon också!

Fredagens middag: 

Hämtmat, Chicken Tikka Butter Masala

Under fredagkvällen kände jag för att lyxa till det och indisk mat är inte helt fel. Det nånting som jag gillat i nästan tjugo år! Just denna maträtt är något som jag ofta valt dom få gånger jag äter nånting på/från restaurang Curry House i stan.

Maträtten hör inte till dom kryddstarkaste men det gör inget, smaken är ju det man vill komma åt!

Och ytterliggare nånting bra, man fick en stor portion.

Det bara vattnades i munnen när jag öppnade locket till härligheten, så gott var det!

Lördagens middag:

Bjuden på restaurang APA

Hamburgare gjord från grunden 

Restaurang APA är en av dom få restauranger jag aldrig käkat på och när jag ställde upp att vara katt- och husvakt åt lillasyster så var detta som tack. Dock hade jag slunkit in på restaurangen en dryg halvtimme innan och värmde upp med en öl i baren. Deras egna öl på fat landade gott i munnen vilket gjorde att det blev även en sådan till maten!

Och vad blev det för mat? En hamburgare gjord från grunden med bland annat västerbottensost på!

Tack syrran och John för en trevlig kväll igår!

Bilden till höger föreställer mig hållandes i efterrätten, en "Choklad Oreoshake" som jag fick provsmaka redan i baren under min första öl för kvällen.

Dagens middag:

Ja, dagens middag blev helt egengjort till skillnad från fredagens och lördagens mat. En grönsakslasange med mycket aubergine. Något av en favorit när det kommer till vegetarisk mat ifrån mitt kök.

Bäst av allt är att det blir ett antal matlådor i slutändan.

Ja, efter en hel arbetsvecka med en del prestationsångest och noll energi så har det blivit helg. Och det har ju gått några dagar utan så mycket aktivitet på denna blogg så vad passar då bäst än att skriva av sig lite?

Jag får återkomma och fördjupa i ämnet prestationsångest som jag nämnde, det kräver nog ett helt inlägg för att jag ska ge så bra förklaring som möjligt. Men nu till det trevliga!

I tisdags var det sista ordinarie gången på nivå 1 av Poledance och det enda som återstår är ett såkallat "ta-igen-pass" då jag råkade skada handen på jobbet och var tvungen att stå över ett pass i januari. Men studion har ett bra system för dem som kanske skadade sig eller blev sjuk eller som av andra omständigheter inte kunde vara med under ett pass under en termin att kunna ta igen missad träningstid på ett sådant ta-igen-pass. Jag har ett sådant pass som väntar - än så länge oklart när.

Och jag bara måste säga att vi har varit ett helt fantastiskt gäng elever som kämpat under januari och februari, men det hade inte varit möjligt utan vår minst lika fantastiska instruktör "Jossan"! Hur grym är inte den här tjejen?!

Du och studions alla andra instruktörer är helt awesome, ni har verkligen öppnat mina ögon och jag beundrar er!

Något annat som är på sluttampen är passen på torsdagarna med styrka och stretch, där har jag och hela min underbara klass två ta-igen-pass. Den första nu på söndag förmiddag och igen nästa torsdag. Men den här gången har det varit för att vi har haft många sjuka eller frånvarande utan för att våran instruktör haft lite bekymer på annat håll. Men vi i klassen är glada ändå för att vi får träna, vi får sådan härlig energi av att träna på detta grymma ställe!

Nu märks gårdagen mest genom enorm träingsvärk i låren, bara att resa sig ur en stol är nog så svårt!

Här är förresten Emma, en av mina fantastiska träningskompisar som fick mig att komma till sudion från första början.

Som lovat så kommer här en summering av dom arbetsnätter som varit. I denna stund så har jag både sovit igen senaste skiftet - gick och lade mig vid 04 och sov ända till efter 12 idag.

Dagens skift börjar vid halv sex och är relativt kort, bara drygt sex timmar i arbetstid.

Men nu till summeringen:

Fredag (19.40-03.04)

19.40: Löser av en kollega som gör kväll och bussen jag tar över blir min hela natten lång.

19.50: På en hållplats är det lite ungdomar som tänkte åka med in till Sundsvall. Jag får vänligen men bestämt avvisa en fylld plastmugg med dricka som en av killarna höll i. Killen väljer att kasta ut muggen och sätter sig i bussen (omnämnt i tidigare inlägg)

Turerna in till Sundsvall är mer eller mindre tomma, endast en handfull åker den här tiden in till stan. Däremot är turerna från stan fylld till bredden men inget konstigt med det. Folk skall ju hem!

På det hela taget råder ett lugn i trafiken, lite blåljus mötte man under skiftets gång men inget som påverkade mig som förare.

22.00: 45 minuter rast

02.50:(26.50 i körspecen) Sista turen är körd och vid sista hållplatsen på linjen gör jag enligt våra rutiner en total genomgång i bussen innan jag åker vidare till depån. I mitten av bussen är det en man som somnat och märker inte att bussen är framme och att jag står framför honom. Det gick åt tre försök att väcka mannen dock med mycket försiktighet. Man kan aldrig vara säker på hur en sovande människa ska reagera när den vaknar. 

När mannen kom på benen och lämnade bussen kunde jag avsluta den första av två arbetsnätter och åka till depån och till min bil.

Fordonsvård, före och efter

Lördag (19.26-03.04)

19.26: Startar upp den buss jag blivit tilldelad och påbörjar passet.

20.55: Första svängen avklarad med måttliga mängder resenärer på turerna till och från stan. Dags för kvällens första fordonsvård där det ingår i arbetsuppgifterna tankning, tvättning, städning och säkerhetskontroll av buss.

22.19: Efter att turerna efter fordonsvården avlöpt utan större bekymmer så väntade en mindre anstormning av resenärer. På en hållplats uppskattar jag det till ca tjugo stycken själar varav en av dessa skulle bli kvällens och helgens stjärna! En kraftigt överförfriskad medelålders man som ändå var på strålande gott humör klev ombord. 

Mannen underkskattade sin förmåga att betala för in bussbiljett då han sade sig inte veta hur man gjorde med apparaterna. Tillsamans löste vi problemet och han fick sin biljett.

Men när det handlar om sådana fall av överförfriskningade människor så blir det en del kroppskontakt (klappningar m.m.) och man blir inte lämnad ifred i första taget. Under alla år har jag lärt mig hantera sådana saker trots min diagnos och jag vet att det inte är illa menat från deras sida och allt som kommer från deras munnar inte alltid stämmer med verkligheten. 

Den mannen var inget undantag utan kom fram flera gånger till mig där fram och ville "slänga käft". Egen erfarenhet vet dock hur man ska hantera dessa människor och allt gick lugnt tillväga. Tack vare att jag behåller mig lugn i dessa situationer löser det sig ofta av sig själv.

Efter drygt tjugo minuters resa med mycket skönsång (eller inte) från den berusade gubben så var han framme på sin hållplats och det blir naturligvis också han som vill ha sista ordet fast på ett lite utdraget sätt.

Det avslutas med lite handskakningar och tackar för turen, som oftast.

22.55: Rast

23.30: Nästa sväng till Sundsvall men utan större mängd folk. Kvällens andra och sista fordonsvård följde därefter. 

01.30: Arbetsdagen börjar lida mot sitt slut, två turer kvar (ToR Sundsvall) där turen till Sundsvall är helt tom på folk.

02.23: Under sista turen från Sundsvall ser jag i min backspegel hur en ung kille är böjd över en papperskorg i bussen. Jag ropar från förarplatsen och undrar läget. Killen verkade må dålig av ett lite för högt alkoholintag tidigare under kvällen och jag erbjuder platsen längst fram så han och jag kan prata med varandra och samtidigt hålla koll på läget. 

Killen verkar inte må sämre för det utan håller sig lugn ända till hållplatsen som är hans destination. Han tackar för hjälpen och kliver av.

02.50: Stannar på sista hållplatsen och gjorde min genomgång av bussen. Två killar som hade somnat bak i bussen och nyss vaknat till liv när jag stannade, uppvisade ett för mig ett närmast förvirrat intryck. Då dessa insåg att dom åkt för långt ville dom naturligvis åka med på tillbakavägen.

Problemet var att jag och bussen skulle till depån och kommer inte till deras destination på långa vägar. Promenad eller vänta på nästa buss som skulle komma om 2,5 timme senare var det som jag erbjöd.

Tillslut lämnade killarna bussen och jag kunde avsluta mitt skift och sedan åka hem.

Natt-jobb-helgen fortsätter även denna natt men innan jobbet så var jag och min idrottsklubb KFUM Kometerna på hockey!
Timrå IK tog emot Västervik i isladan i Timrå (NHK Arena). En underhållande match och kul att titta på.
Inte så konstigt för hemmalaget TIK vann med 5-1!

Men så när matchen var slut och vårat TIK inkasserade tre poäng i toppstriden i Hockeyallsvenskan, kunde jag åka hem med god tidsmarginal och förbereda mig inför nattens bravader i bussen. Precis som igår natt så är det jag och min kollega Nisse som har ansvaret för turerna till och från Njurundabommen.

Och nu i skrivande stund har jag en sväng kvar till och från Sundsvall, jag har städat och säkerhetssynat två bussar och fått i mig lite kvällsmat.
En summering av helgen i sin helhet blir det i nästa inlägg.
Tills dess, godnatt!

Ett tag sen sist, det har blivit dags igen för nattpass på jobbet. Hur startade jag då denna dagen? Jo, först en rejäl sovmorgon, frukost vid 13-14 och därefter en härlig promenad på x antal kilometer då solen fortfarande var uppe. Bananerna var tydligen slut hemma så därför mellanlandade jag på affärn under prommisen. 

Just bananer är en viktig del i min frukost. Man får en sån härlig energipåfyllnad när man har en sådan "gul grej" i frukostgröten!

Kvällens/nattens pass började inte förän vid efter klockan halv åtta och avslutas vid tre på natten. Jag och min kollega Nisse har ansvaret för nattens turer till och från stan där jag kör den sista från stan.
Hittills har det inte varit några svårigheter i trafiken. Det enda var nog tidigare ikväll en kille med en fylld genomskinlig plastmugg på en hållplats som jag fick be att hålla muggen med drickat utanför bussen. Killen valde att kasta iväg muggen innan han klev ombord men annars kunde han ju ha druckit upp, tyckte jag.
Helt omöjlig är jag inte.

Men det är ändå några timmar kvar av passet så mycket kan hända men förhoppningsvis inte. Lönehelgen är först nästa vecka. Men visst har jag varit med om halvjobbiga och ibland oväntade händelser på dom nattpass jag jobbat.
Exempel på det blir det i senare inlägg.
I alla fall får nu kaffemaskinen, mobilen eller TVn hålla mig sällskap dom stunder man har rast/uppehåll ensammen på depån i natt.

Men redan nu är det dags för nästa tur till stan!