Efter nästan en månads frånvaro här på bloggen så tänkte jag det kan vara dags att skriva av mig lite om det senaste här i livet.

Din Tur (Kollektivtrafikmyndigheten i Västernorrlands län) har under våren haft en aktivitet på webben där våra kunder som reser med bussarna här i länet fått nominera sin bästa förare. Det kunde ha varit en förare som gjort det där lilla extra för just dig som rest med oss eller en förare som just du som resenär tycker att han/hon är extra schysst eller är väldigt serviceminded.

Jag vet sedan innan att jag har en liten skara människor omkring mig som har varit inne på Din Turs hemsida och nominerat just mig och det glädjer naturligtvis.

Nu nyligen så gick Din Tur ut med sina finalister på webben efter att en jury gått igenom alla nomineringar (över 600). 

På webben finns just nu fem finalister att rösta på men jag kan direkt säga att jag tyvärr inte blev en av dessa, men det gör mig absolut inget.

Varför då, undrar ni? Jo, som alla vet så finns det baksidor med det mesta. Man ska komma ihåg att fortfarande tillhör man som förare en väldigt utsatt yrkesgrupp för hot och våld och av egen erfarenhet kan det vara känsligt när en bild på en själv ligger ute för allmän beskådan på en hemsida många besöker plus att både för- och efternamn också finns med. Det gör att man kanske känner sig ännu mer utsatt? 

Och när jag menar "av egen erfarenhet" så är det för att jag själv varit utsatt för hot och att den som hotade velat ha hela ens namn, vilket jag absolut inte gav personen i den stunden.

Jag hade inget emot att en av dessa finalister kunde varit jag men såhär i efterhand så kan jag tycka att det känns helt okej. Jag fick för övrigt ett bevis häromdagen att jag gör ett bra jobb, då jag läste min arbetsgivares interna nyhetsbrev som alla på mitt jobb kan läsa och då kunde man läsa det här:

Jag tror jag inte behöver säga så mycket mer gällande det ovan.

Och jag har alltid sagt såhär under hela våren

- Jag behöver ingen "titel" för veta att jag gör ett bra jobb. Skulle jag ändå ha fått det så hade det ändå bara varit ett stort plus i kanten och inget mer.

Yes, det stämmer bra det! 

Igår den 24 april för 29 år sedan såg jag för första gången dagen ljus. Och födelsedagen var en helt vanlig arbetsdag men med en generös körning som slutade tidigt på eftermiddagen så man hade tid för lite reflektion och även vara ute på sociala medier där grattishälsningarna strömmade in.

Nu återstår bara arbetet med att tacka alla för att dessa tog sig tid att skriva grattis, både på Facebook och Instagram. Totalt uppskattar jag att närmare 150 hälsningar kom in!

Bilden ovan är från slutet av 90-talet där jag och lillasyster myser tillsamans, tänk att tiden går så fort?! 

Min arbetsplats gick inte miste om att det var min dag igår, för innan hade jag köpt in fika att bjuda kollegorna på och för att alla skulle förstå varför och vem som bjuder på fika så tog jag och skrev på stora whiteboard-tavlan:

24 April - "Kalven" bjuder idag på FIKA!!"

"Kalven" är ett smeknamn som jag har haft ända sedan jag började jobba i detta yrke. Varför det blev just det namnet är en helt annan historia men fikat blev uppskattat bland folket.

När så kvällen kom tog jag plats på inglasade balkong med en öl i näven och bara kopplade av. En inte alltför snäll träningsvärk i armarna/armvecken gjorde att man inte orkade mer än så utan man fick ta kvällen lite som den kom.

Men så var det en dag idag också, lilla familjen och så jag sågs hemma hos mig för det obligatoriska tårtfikat och vem behöver konditor när man har en lillasyster som har som intresse och kunskap i att göra tårtor?!

Tack återigen för att ni kom hit kära familj och även ett stort tack till att du bästa lillasyster tog dig tid att göra denna utsökta tårta!

Och vad blev det då för födelsedagspresenter?

Jo, det här:

En vacker krukväxt som förfinar här hemma och på det ett presentkort på "Strömsons". 

Strömsons är en klädbutik i stan som säljer fina herrkläder med kvalitet och som har en superb personal som hjälpt mig flera gånger med att hitta rätt storlek då jag varit ute efter kläder till finare sammanghang.

Och nu med detta kort så blir det lite fin shopping så småningom. 

Det fina med just Strömsons herrekipering är att dom har fina kläder som inte bara är snygga, dom är i rätt storlek för mig som inte är den kraftigaste kroppsmässigt men inte heller den smalaste. Min kroppsform har gjort det under alla åren och gör det fortfarande svårt att få kläder att sitta snyggt på mig, har oftast fått leva med mycket luft i mina tidigare plagg.

Men bästa gåvan var nog utan tvekan att jag kommer bli morbror i höst!!!

Det fick jag veta redan i påskas och väljer just nu att här dela med mig av det idag.

Det känns helt makalöst och samtidigt fantastiskt roligt!

En ny stor roll att axla väntar alltså så småningom för mig! 

Inom det företag som jag jobbar hos har vi ett begrepp på förare som med sin erfarenhet hjälper till när nya förare ska lära sig, för dom nya rutiner och linjer på ett trafikområde. Instruktör skulle också kunna vara ett begrepp på samma sak.

Jag fick i alla fall frågan härom veckan från företagets personalplanerare (PPL) om jag kunde tänka mig att vara fadder åt två relativt nya förare som skulle lära sig några av dom linjer jag kör dagligen. Jag tackade ja till uppdraget och under en hel dag i förra helgen var mina adepter med mig och turades om att köra min buss med mig sittades fram och visade och beskrev hur och var vi skulle köra.

Och hur gick det då? Jo, det gick bra. Det var faktiskt riktigt trevligt att ha dessa med mig och dom uppskattade i sin tur mig också som fadder vilket kändes jättebra. En av dom kallade till och med mig för "Big Daddy Robert" i den betydelsen att jag var en lugn och trygg person för dom bägge. Tydligen tillhörde faddern en av dom hade innan mig inte var av den stresståliga sorten och att jag var visst betydligt trevligare att ha med som fadder den här dagen.

Omväxling gör jobbet roligare och efter den här gången så känner jag mig positiv till att kanske bli fadder en gång till i framtiden.

Annars här hemma är uterummet (min inglasade balkong) i ordning för årets balkongsäsong.

Med nyputsade glasrutor och dammtorkat trallvirke ska det nog bli trevligt med lite mysiga kvällar på balkongen i vår och i sommar!

Är det nångång man känner sig som en del av inredningen så är det nu!

Det har nu gått tre arbetsdagar med dom nya rutinerna, främre delen av bussen är avstängd för resenärer, vi förare öppnar aldrig framdörren vid påstigning och det känns väldigt ovant.

(Vet att dörren är öppnen i bakgrunden på bilden men det var för att jag var påväg ut och bussen var parkerad på depån)

Från att man sade hej till dom påstigande och knappande på en biljettmaskin till att inget av detta nu existerar för oss förare nu under denna corona-kris. Man sitter helt enkelt bara och öppnar och stänger dörrarna och kollar samtidigt i speglarna att alla kommer på ordentligt och kanske kanske man får ett hej från en stammis via den inre backspegeln, innan man rullar iväg.

Just detta med den avstängda delen av bussen är något som facket har drev på och jobbat för sedan corona-krisens början och det är snart ett faktum att inga framdörrar får öppnas på någon buss överhuvudtaget i hela landet inom kort.

En ytterligare fördel förutom minskad risk för smitta, som många kollegor med mig håller med om är att risken för att bli utsatt för hot och våld har miskat avsevärt, medans nackdelen är att det har blivit mer opersonligt att jobba som bussförare idag.

Man är ju som sagt ännu mera "en del av inredningen" idag men som i detta nu inte är ett problem. Just nu känns det helt toppen.

Vårat fackförbund fick igenom sitt krav om stängd framdörr efter mycket arbete och påtryckningar och även med en tur hos Arbetsmiljöverket och verkets beslut är nu vägledande där vi idag ser resultatet ombord på bussarna: Dock har det tagit för lång tid att få igenom detta. Under dom senaste veckorna vet jag förare som tyvärr blivit smittade och jag känner till att åtminstone en förare i Västerås redan har dött av covid-19.

Jag ser i alla fall framemot den dagen då när alla mina kollegor runt om i hela "buss-Sverige" slipper använda framdörren i fortsättningen och nu får en chans att hålla sig undan från smitta.  

Kollektivtrafiken är ska man komma ihåg först som sist en samhällsbärande funktion som skall fungera oavsett vad som händer i samhället och då kan pengar absolut inte gå före liv och hälsa hos oss som håller denna viktiga samhällsbärande funktion levande!

Inget bloggande på några dagar har jag märkt, kan delvis skylla det på en avgrävd fiberkabel här i området och det har gjort att datorn varit oanvändbar. Men här kommer senaste nytt:

https://www.bussmagasinet.se/2020/04/arbetsmiljoverket-stang-framdorren-pa-bussarna-annars-dryga-viten/

Arbetsmiljöverket har nyligen avgjort huruvida vi bussförare ska göra i frågan om att tillåta eller inte tillåta påstigning framtill i bussen. Vi förare har ända sedan Corona-krisens början inte velat ha påstigande på det vanliga sättet genom framdörren av den anledningen att vi är så utsatta för smitta. I busstrafiken i Stockholm och i andra delar av landet har man stängt av främre delen i bussen och gjort att på- och avstigning bara kan ske genom bakdörrarna och på så sätt minskat risken att föraren utsatts för smitta.

Men i andra delar av landet har dom olika kollektivtrafikmyndigheterna i respektive län fortsatt ha påstignig genom via framdörren. Det enda man gjort i dom fallen är att dom främre sittplatserna stängts av och att stående inte heller får stå i främre delen av bussen.

Men nu har alltså Arbetsmiljöverket avgjort frågan och med det så kommer det förhopningsvis se likadant ut i hela landet. Att på- och avstigning inte kommer vara tilåtet via framdörren.

Kunden får vid påstigning bak blippa sitt reskort i kortläsaren som nu flyttats från förarens område där fram till att finnas på en helt annan placering än vad man kanske är van vid.

Jag gjorde igår kväll kan man säga mitt sista pass där jag använde framdörren för påstigning och sade "hej" till kunderna och sen när jag är tillbaka bakom ratten efter påskhelgen på tisdag så kommer det kännas annorlunda.

Då kommer jag inte längre ha någon som helst kundkontakt i arbetet, inte göra några "udda resor" och inte heller sälja eller kolla biljetter. 

Lite konstigt kommer det kännas men samtidigt känns det bra att vi fått direktiv om hur vi ska jobba för vår egen säkerhets skull. Bara häromkvällen var det både en och två personer som klev på min buss som inte hade någon respekt för att hålla avståndet till mig. Då kändes det obehagligt när en vilt främmande person lägger sin hand på min ena arm.

Då härsknade jag till och markerade genom att skrika.

Det räckte nog för att hela den arbetskvällen skulle bli förstörd, för då blev jag så förbannad!

Corona-krisen ligger ju som en våt filt överallt och jag kan till att börja med att berätta att jag fortfarande håller mig frisk! Men även om det känns mörkt ut och det är långt till något ljus i tunneln så fortsätter jag att leva mitt liv. Jag har nyligen investerat i nya skor att lufsa runt i skogen med men och för vanliga promenader.

Dessa skor är i storlek 50!

Japp, så stora är dessa och enda sättet att hitta rätt storlek för mig är via internet. Dessa beställde jag via grandshoes.se och den hemsidan har ett bra system för den som går på stora fötter att hitta rätt storlek. Dom bakom företaget mäter insidan på varje par skor och när man är kund hos det företaget mäter man sina fötter hemma och anger hur många milimeter fötterna är och man får direkt fram rätt storlek.

Med dessa hemma i min skohylla så gör jag mig samtidigt av med dom 1,5 år gamla och väldigt slitna löparskorna som jag använt varje dag, sommar som vinter. 

"Gubb-Speedos" har varit lite av ett skälsord den senaste tiden för dom badbyxor som motionssimmare brukar använda och då tänker man framför allt på dom som nästan ser ut som en bikini-underdel. Men det finns en anledning till att så kallade simbyxor är det optimala för simning. Testa själv att motionssimma i vanliga badshorts, ganska jobbigt va?

Dessa simbyxor i boxermodell beställde jag för några dagar sedan för att dels funka vid spontanbesök i simhallen, men också för ett ändamål till.

Jag gillar att besöka SPA- eller relaxanläggningar och där vinner dessa simbyxors smidighet. Och dessutom magasinerar ett par sådana simbyxor betydligt mindre fukt än ett par badshorts. Perfekt om man inte vill blöta ner alltför mycket där man kanske sitter på en dyna i en fåtölj.

Självklart äger jag några badshorts men dessa duger bättre på stranden eller vid poolen hemma eller utomlands.  

Min arbetsgivare har en värdegrund, där står det bland annat "Vi bryr oss". Vad menas då med det?

Jo, det ska jag ge ett exempel på:

I Timrå kommun vid kyrkan på sista turen jag körde för dagen igår eftermiddag hörde jag en dov duns i golvet, i backspegeln fick jag se en man som just då hade ramlat ur sin stol och som låg i detta nu på golvet på en plats ganska långt bak i min buss. Genast kickade adrenalinet in och mina falkögon letade efter en bra plats att stanna på för att sedan kolla läget där bak och eventuellt hjälpa människan. En ytterligare titt i backspegeln och jag kände direkt igen mannen som låg på golvet. En för mig känd alkoholmissbrukare och var vid ombordstigningen i Sundsvall i mina ögon i dåligt skick. Gissningsvis hade han krökat en hel del innan han och jag mötes vid påstigningen i Sundsvall.

Men jag hittade ganska på en gång ett bra ställe att stanna på och när jag hade lagt i handbromsen gick jag direkt bakåt. Killen som då precis lyckats ta sig upp försökte så gott han kunde att få mig att tro att allt var lugnt när han såg mig, men fortfarande visade killen en väldigt påtaglig berusningsgrad för mig. Killen ville absolut inte erkänna att han var påverkad av nånting men jag stod på mig och fick honom till slut erkänna att han var påverkad av alkohol. Med den bekännelsen avklarad så fick jag vädra mina åsikter.

Jag ifrågasatte honom varför han överhuvudtaget valde att sätta sig i en buss när man var så pass påverkad att man nästan inte klarade av att ta hand om sig själv.

Med snacket avklarat och utan så mycket svar på mina frågor så ville jag inte åka vidare förän han hade säkerhetsbältet på sig och på så sätt hindra honom från att "kyssa" golvet ännu en gång. Han hade en bit kvar att åka innan han var hemma i Sörberge.

Men som alla kanske vet att när man är rejält packad så är ett så enkelt handgrepp som att sätta på sig säkerhetsbältet rent av omöjligt att göra. Det behövdes mycket hjälp från min sida innan det klickade till om bälteslåset och mannen satt säkert. Killen höll sig lugn hela tiden och jag kände ingen oro. 

Det som jag hade hela tiden i huvudet under tiden var att undvika kroppskontakt så gott det gick med tanke på den smittspridning av corona-virus som nu pågår.

Men med resenären fastspänd kunde jag återgå till körningen samtidigt som en annan passagerare gav mig possitiv feedback för min insats. Bara det att få bekräftelse på ett agerande som uppfattas som mycket bra i andras ögon gjorde att det kändes bra efteråt och jag uppmuntrade personen sedan att skriva en rad till kollektivtrafikmyndigheten i Västernorrlands län om sin upplevelse.

Men nu tar jag helg och återgår till körandet igen på måndag,

Hur är läget i min buss nu när coronaviruset härjar här hemma, undrar ni kanske?

Ja, hittils så är dom främre sittplatserna avspärrade för att minska risken för smitta men vi fortsätter med att ta ombord folk och fä genom framdörren vilket kan låta som en slags dubbelmoral.

Och jag har bara haft en som frågat om varför vi har gjort på detta sätt. 

Och så sent som idag så tyckte en kund efter att han blippat sitt kort att jag borde ha handskar när jag kör.

- "Vaddårå", blev mitt svar (för inte har jag tillgång till latexhandskar där jag sitter på förarplats).

Alla vet vi att sunt förnuft kommer man långt med och jag är alltid noga med att göra en ordentlig handtvätt efter varje körning, även om det inte skulle ha härjat ett coronavirus just nu.

Men det märks att efterfrågan på resor är betydligt mindre nu jämför med tidigare. Gymnasieskolorna här i stan håller stängt medans grundsolorna fortsätter att vara öppna, helt barnfritt är det inte. 

Och 70-plussarna som uppmanats hålla sig hemma? Ja, dom är färre som är ute men ibland får man med sig en och annan gamling ombord.

Dagen idag har varit bra, redan vid kl 03 klev jag upp och började jobba vid 04.50 Det låter oerhört tidigt men fördelen är att man får gå hem vid lunch, det är superbra. Efter en fika bestående av baguette och kaffe så kom jag så småningom hem och innan jag visste ordet av så somnade jag i sängen och vaknade inte förän ett par timmar senare, så skönt!

Nu imorgon väntar en betydligt längre arbetsdag innan lite ledigt på onsdagen.