Ja, efter en hel arbetsvecka med en del prestationsångest och noll energi så har det blivit helg. Och det har ju gått några dagar utan så mycket aktivitet på denna blogg så vad passar då bäst än att skriva av sig lite?

Jag får återkomma och fördjupa i ämnet prestationsångest som jag nämnde, det kräver nog ett helt inlägg för att jag ska ge så bra förklaring som möjligt. Men nu till det trevliga!

I tisdags var det sista ordinarie gången på nivå 1 av Poledance och det enda som återstår är ett såkallat "ta-igen-pass" då jag råkade skada handen på jobbet och var tvungen att stå över ett pass i januari. Men studion har ett bra system för dem som kanske skadade sig eller blev sjuk eller som av andra omständigheter inte kunde vara med under ett pass under en termin att kunna ta igen missad träningstid på ett sådant ta-igen-pass. Jag har ett sådant pass som väntar - än så länge oklart när.

Och jag bara måste säga att vi har varit ett helt fantastiskt gäng elever som kämpat under januari och februari, men det hade inte varit möjligt utan vår minst lika fantastiska instruktör "Jossan"! Hur grym är inte den här tjejen?!

Du och studions alla andra instruktörer är helt awesome, ni har verkligen öppnat mina ögon och jag beundrar er!

Något annat som är på sluttampen är passen på torsdagarna med styrka och stretch, där har jag och hela min underbara klass två ta-igen-pass. Den första nu på söndag förmiddag och igen nästa torsdag. Men den här gången har det varit för att vi har haft många sjuka eller frånvarande utan för att våran instruktör haft lite bekymer på annat håll. Men vi i klassen är glada ändå för att vi får träna, vi får sådan härlig energi av att träna på detta grymma ställe!

Nu märks gårdagen mest genom enorm träingsvärk i låren, bara att resa sig ur en stol är nog så svårt!

Här är förresten Emma, en av mina fantastiska träningskompisar som fick mig att komma till sudion från första början.

Som lovat så kommer här en summering av dom arbetsnätter som varit. I denna stund så har jag både sovit igen senaste skiftet - gick och lade mig vid 04 och sov ända till efter 12 idag.

Dagens skift börjar vid halv sex och är relativt kort, bara drygt sex timmar i arbetstid.

Men nu till summeringen:

Fredag (19.40-03.04)

19.40: Löser av en kollega som gör kväll och bussen jag tar över blir min hela natten lång.

19.50: På en hållplats är det lite ungdomar som tänkte åka med in till Sundsvall. Jag får vänligen men bestämt avvisa en fylld plastmugg med dricka som en av killarna höll i. Killen väljer att kasta ut muggen och sätter sig i bussen (omnämnt i tidigare inlägg)

Turerna in till Sundsvall är mer eller mindre tomma, endast en handfull åker den här tiden in till stan. Däremot är turerna från stan fylld till bredden men inget konstigt med det. Folk skall ju hem!

På det hela taget råder ett lugn i trafiken, lite blåljus mötte man under skiftets gång men inget som påverkade mig som förare.

22.00: 45 minuter rast

02.50:(26.50 i körspecen) Sista turen är körd och vid sista hållplatsen på linjen gör jag enligt våra rutiner en total genomgång i bussen innan jag åker vidare till depån. I mitten av bussen är det en man som somnat och märker inte att bussen är framme och att jag står framför honom. Det gick åt tre försök att väcka mannen dock med mycket försiktighet. Man kan aldrig vara säker på hur en sovande människa ska reagera när den vaknar. 

När mannen kom på benen och lämnade bussen kunde jag avsluta den första av två arbetsnätter och åka till depån och till min bil.

Fordonsvård, före och efter

Lördag (19.26-03.04)

19.26: Startar upp den buss jag blivit tilldelad och påbörjar passet.

20.55: Första svängen avklarad med måttliga mängder resenärer på turerna till och från stan. Dags för kvällens första fordonsvård där det ingår i arbetsuppgifterna tankning, tvättning, städning och säkerhetskontroll av buss.

22.19: Efter att turerna efter fordonsvården avlöpt utan större bekymmer så väntade en mindre anstormning av resenärer. På en hållplats uppskattar jag det till ca tjugo stycken själar varav en av dessa skulle bli kvällens och helgens stjärna! En kraftigt överförfriskad medelålders man som ändå var på strålande gott humör klev ombord. 

Mannen underkskattade sin förmåga att betala för in bussbiljett då han sade sig inte veta hur man gjorde med apparaterna. Tillsamans löste vi problemet och han fick sin biljett.

Men när det handlar om sådana fall av överförfriskningade människor så blir det en del kroppskontakt (klappningar m.m.) och man blir inte lämnad ifred i första taget. Under alla år har jag lärt mig hantera sådana saker trots min diagnos och jag vet att det inte är illa menat från deras sida och allt som kommer från deras munnar inte alltid stämmer med verkligheten. 

Den mannen var inget undantag utan kom fram flera gånger till mig där fram och ville "slänga käft". Egen erfarenhet vet dock hur man ska hantera dessa människor och allt gick lugnt tillväga. Tack vare att jag behåller mig lugn i dessa situationer löser det sig ofta av sig själv.

Efter drygt tjugo minuters resa med mycket skönsång (eller inte) från den berusade gubben så var han framme på sin hållplats och det blir naturligvis också han som vill ha sista ordet fast på ett lite utdraget sätt.

Det avslutas med lite handskakningar och tackar för turen, som oftast.

22.55: Rast

23.30: Nästa sväng till Sundsvall men utan större mängd folk. Kvällens andra och sista fordonsvård följde därefter. 

01.30: Arbetsdagen börjar lida mot sitt slut, två turer kvar (ToR Sundsvall) där turen till Sundsvall är helt tom på folk.

02.23: Under sista turen från Sundsvall ser jag i min backspegel hur en ung kille är böjd över en papperskorg i bussen. Jag ropar från förarplatsen och undrar läget. Killen verkade må dålig av ett lite för högt alkoholintag tidigare under kvällen och jag erbjuder platsen längst fram så han och jag kan prata med varandra och samtidigt hålla koll på läget. 

Killen verkar inte må sämre för det utan håller sig lugn ända till hållplatsen som är hans destination. Han tackar för hjälpen och kliver av.

02.50: Stannar på sista hållplatsen och gjorde min genomgång av bussen. Två killar som hade somnat bak i bussen och nyss vaknat till liv när jag stannade, uppvisade ett för mig ett närmast förvirrat intryck. Då dessa insåg att dom åkt för långt ville dom naturligvis åka med på tillbakavägen.

Problemet var att jag och bussen skulle till depån och kommer inte till deras destination på långa vägar. Promenad eller vänta på nästa buss som skulle komma om 2,5 timme senare var det som jag erbjöd.

Tillslut lämnade killarna bussen och jag kunde avsluta mitt skift och sedan åka hem.

Natt-jobb-helgen fortsätter även denna natt men innan jobbet så var jag och min idrottsklubb KFUM Kometerna på hockey!
Timrå IK tog emot Västervik i isladan i Timrå (NHK Arena). En underhållande match och kul att titta på.
Inte så konstigt för hemmalaget TIK vann med 5-1!

Men så när matchen var slut och vårat TIK inkasserade tre poäng i toppstriden i Hockeyallsvenskan, kunde jag åka hem med god tidsmarginal och förbereda mig inför nattens bravader i bussen. Precis som igår natt så är det jag och min kollega Nisse som har ansvaret för turerna till och från Njurundabommen.

Och nu i skrivande stund har jag en sväng kvar till och från Sundsvall, jag har städat och säkerhetssynat två bussar och fått i mig lite kvällsmat.
En summering av helgen i sin helhet blir det i nästa inlägg.
Tills dess, godnatt!

Ett tag sen sist, det har blivit dags igen för nattpass på jobbet. Hur startade jag då denna dagen? Jo, först en rejäl sovmorgon, frukost vid 13-14 och därefter en härlig promenad på x antal kilometer då solen fortfarande var uppe. Bananerna var tydligen slut hemma så därför mellanlandade jag på affärn under prommisen. 

Just bananer är en viktig del i min frukost. Man får en sån härlig energipåfyllnad när man har en sådan "gul grej" i frukostgröten!

Kvällens/nattens pass började inte förän vid efter klockan halv åtta och avslutas vid tre på natten. Jag och min kollega Nisse har ansvaret för nattens turer till och från stan där jag kör den sista från stan.
Hittills har det inte varit några svårigheter i trafiken. Det enda var nog tidigare ikväll en kille med en fylld genomskinlig plastmugg på en hållplats som jag fick be att hålla muggen med drickat utanför bussen. Killen valde att kasta iväg muggen innan han klev ombord men annars kunde han ju ha druckit upp, tyckte jag.
Helt omöjlig är jag inte.

Men det är ändå några timmar kvar av passet så mycket kan hända men förhoppningsvis inte. Lönehelgen är först nästa vecka. Men visst har jag varit med om halvjobbiga och ibland oväntade händelser på dom nattpass jag jobbat.
Exempel på det blir det i senare inlägg.
I alla fall får nu kaffemaskinen, mobilen eller TVn hålla mig sällskap dom stunder man har rast/uppehåll ensammen på depån i natt.

Men redan nu är det dags för nästa tur till stan!

Nåt som jag tycker är kul tidsfördriv är att ibland fynda second hand och jag har sådan tur att jag bara har tio minuters promenad till närmaste Erikshjälpen!

Jag har den senaste tiden rensat i mitt källarförråd och skänkt iväg allt sådant som jag inte sett nått värde i att ha kvar hemma. Som tack för mitt bidrag till deras verksamhet fick jag rabattkuponger att använda på mina kommande köp hos dom och vad var inte mer passande att nyttja dessa kuponger just då?!

Den avdelning jag är på mest inne hos Erikshjälpen är böcker, musik och media och senaste besöket där gjorde att jag samlade på mig ett tiotal CD-skivor med instrumental musik inom bland annat genren New Age.

Jag har i skrivande stund bara lyssnat igenom en femtedel av dom skivorna och jag kan lugnt säga att jag inte ångrar det här köpet alls. Jag fick för mig, ny musik att lyssna på, att upptäcka och att bli inspirerad av och bäst av allt är att jag har många lyssningstimmar kvar att se fram emot.

Det album längst upp till vänster i bild, "Musik för inre harmoni 2000" är faktiskt ett album jag tidigare ägde för ca femtom år sedan och som nu kommit tillbaka till min samling!

Det ni ser på denna bild är min kärra som för det tillfället var på en av dom linjer där man måste backa in på en vändficka för att kunna fortsätta vidare på linjen, i det här fallet var det linje 129 och platsen är Långsjön drygt en mil från Njurundabommen.

Det ser enkelt ut men själva stället där man ska backa in bussen på är knappt två gånger bussens bredd och dessutom är vägen man kör på innan man gör manövreringen nästan lika smal. Sen är kärran 14 meter lång också.

Nu när snömängderna är så pass låga och det saknas helt och hållet plogvallar så kan man utan problem svepa överhänget (del av bussen mellan front och framhjul) på bussen över diket på vänster sida och backa med god marginal från hinder och eventuella faror. Men det är inte alltid man har tur vid dessa platser där utrymmet inte är generöst.
Jag känner till tillfällen då förare fått problem vid dessa halvt osäkra manövreringar på vändplatser.
Jag har än så länge inte haft problem under mina år härute, men peppar peppar...

Som jag skrev tidigare så har jag gått på kvälls- och nattjänstgöring och jobbar så i en dryg vecka. Dessutom så är min tid som katt- och husvakt över för den här gången och jag bor återigen i Sundsvall.

Nu ska jag köra vidare, vi ses!

Efter en helt fantastisk dag igår så kanske dagen idag inte fick en sådan bra start som igår, jag gjorde misstaget att sova lite för mycket. Och när jag sover för mycket så kommer en huvudvärk med inslag av illamående som på beställning. När jag har sådana dagar så blir allt framflyttat med flera timmar. Som exempel blev frukosten flyttad fram till klockan var 15, då hade man lugnt gjort en rekordförsenad brunch men det är ingen dålig frukost jag stoppar i mig, det har jag varit noga med under många år. Jag gör gröt av fiberberikade havregryn varje morgon och till det rör jag ned en skivad banan och blåbär i tallriken.

Men huvuvärken fick först kureras och behövde både en Ipren-tablett och ett par TREO-tabletter innan jag överhuvudtaget kunde ta mig in i köket. Strax innan dess hade jag bytt sängen mot soffan och lite musik för att hjälpa huvudet att må bättre. Allt går så mycket bättre med lite musik!

Därefter när energin kom tillbaka och gröten låg i magen trotsade jag vädret utomhus, Stomen Dennis märks av här uppe också å det både blåste och regnade men det var ändå rätt milt. Jag behövde handla lite på affärn och belönade mig med att utöver lite basvaror som mjölk och frysta blåbär köpa ett par semlor och mörk choklad, och jag var noga med att läsa innehållsförteckningen och välja semlor med riktig mandelmassa och inte med aprikoskärnmassa, det är fusk i mina ögon! 

Och nu när kaffet är klart kan jag åter chilla lite nu när söndagen snart har passerat och gått över till kväll.

Jag vet att jag kan skjuta på det mesta idag med gott samvete, till veckan jobbar jag kvällar och nätter och behöver således vända lite på dygnet! 

Jag tror att det underlättade att frukosten blev så pass framskjuten.

Oj, vilken dag det har varit!

Från början var dagen bara ett oskrivet blad förutom att jag skulle träffa ett par vänner från Jämtland över en frukost på Hotell Södra Berget i Sundsvall. En av dom få gånger jag byter ut en sovmorgon för att lägga den tiden på att träffa vänner över en hotellfrukost vid halv åtta på morgonen. 

Vad jag inte visste då var att hela dagen skulle bli mer än bara ett frukostmöte, den skulle bli så innehållsrik.

Mina jämtländska vänner är i alla fall Tomas och Annie. Annie (i mitten av bilden) lärde jag känna i Vännäs för åtta år sedan när jag tog D-körkortet (buss) och vi håller fortfarande kontakten. 

Tomas är hennes pojkvän och som är en ganska ny bekantskap för mig  men som på kort tid har blivit en vän till mig  också. 

Efter en trevlig stund tillsamans under frukosten så åkte jag till poledance-studion då jag visste att idag kl 10 var det så kallad "Open pole".

"Open pole" är ett drop-in-träningspass kan man säga där elever vid studion kan komma och träna extra på sina trick eller övningar med en instruktör som håller koll och hjälper till om det skulle behövas. För mig var det här första gången någonsin jag var med på en open pole och jag såg detta som ett gyllene tillfälle att träna på det jag ville utan krav och tempo.

Jag var beslutsam att jag idag skulle klara av att göra en sk "hangback" där jag inte använder några händer för att hålla mig kvar på stången.

Jag var så himla stolt över mig själv när jag nådde målet att klara av tricket. Och jag är fortfarande stolt över mig själv då jag ser på den här bilden som är ett bevis!

Om det gjorde ont? Svar: JAAA! men jag tjurade på.

Och titta, NO HANDS!!

Tack bästa instruktör Janina för att du tog den här bilden, jag är så sjukt nöjd!

Efter passet på studion var det dags att träffa mina jämtländska vänner igen. Dom hade planer på att spela bowling vid 13 och undrade om jag ville hänga på.

- Utmärkt idé, sade jag.

Efter spelandet blev det lunch på Max och en tur till Birsta handelsområde för att ta tillvara på tiden tillsamans och för att umgås. En hel del prat och härliga skratt bjöds det på medans vi strosade runt i butikerna.

När så klockan passerade 18 och mina vänner hade fått tag på mat inför resan hemåt till Jämtland så sade vi hejdå och tackade varandra för en sjukt trevlig dag.

Jag är så sjukt glad att jag har er!

Men jag tror det var ett bra tag sen jag fick så mycket fin energi bara under en hel dag!