Ibland tillåter körschemat att göra nåt annat än köra och vas passar då bättre än att ta ett varv runt kärran och ta lite frisk luft?
Dom senaste dagarna har ett oväder rasat i dom västra delarna av södra Norrland och det har även märkts även här i östra delen, i Västernorrland.

Här är det milt men väldigt blåsigt så det gäller att anpassa hastigheten, ett tungt fordon blir svårt att hantera om man har hög hastighet samtidigt som det blåser hårda vindar.

Men idag när jag tog mig ut så kändes det friskt och härligt. Kyleffekten gjorde att man vaknade till ytterligare!

kursiv textNorra Nyhamn

Nej, Volvo har inga fabriker i Norge som bygger vagnar för lokaltrafik. Vad bilderna visar är Volvos första generation elhybrider för stadstrafik. Dom har nu som begagnade bussar hamnat här i Sundsvall och även i Örnsköldsvik.

Varför jag väljer att kalla dom "norska" är för att dom rullade tidigare på ett trafikområde i nord-Norge - i Tromsø.
När min arbetsgivare avvecklade sin verksamhet där så fick vi här i Västernorrland ta över dessa lådor. Som man kan se är det inget för en förare över medellängd att sitta i. Benutrymmet på förarplatsen är minimalt jämfört med dom som man kör annars till vardags.

Varför hamnade jag i den då? Jo, den vagn jag hade den söndagsmorgonen havererade och snabbt behövde jag en ersättare.
En kollega var inte för långt borta och som en nödlösning fick jag ratta norskt.
Ett par timmar senare fick jag göra ett till byte mot en vagn som var mer anpassad till den trafik jag kör. Men det var roligt att få nåt man aldrig testat.
Roligt var det också att under tiden jag fick den norska vagnen utbytt på busstationen mot en bättre så hörde jag plötsligt i komradion: "Men nu du Robert får du sträcka ut långbenen!". Föraren som hade hjälpt mig tidigare var i närheten och såg på när jag gjorde vagnbytet.
Full i skratt greppade jag mikrofonen och sade: "Ja, äntligen!".

Att jobba helger är inte det roligaste som finns men just den söndagen gjorde att i alla fall en del av helgen blev lite mer spännande än vanligt!

Inom det företag som jag jobbar hos har vi ett begrepp på förare som med sin erfarenhet hjälper till när nya förare ska lära sig, för dom nya rutiner och linjer på ett trafikområde. Instruktör skulle också kunna vara ett begrepp på samma sak.

Jag fick i alla fall frågan härom veckan från företagets personalplanerare (PPL) om jag kunde tänka mig att vara fadder åt två relativt nya förare som skulle lära sig några av dom linjer jag kör dagligen. Jag tackade ja till uppdraget och under en hel dag i förra helgen var mina adepter med mig och turades om att köra min buss med mig sittades fram och visade och beskrev hur och var vi skulle köra.

Och hur gick det då? Jo, det gick bra. Det var faktiskt riktigt trevligt att ha dessa med mig och dom uppskattade i sin tur mig också som fadder vilket kändes jättebra. En av dom kallade till och med mig för "Big Daddy Robert" i den betydelsen att jag var en lugn och trygg person för dom bägge. Tydligen tillhörde faddern en av dom hade innan mig inte var av den stresståliga sorten och att jag var visst betydligt trevligare att ha med som fadder den här dagen.

Omväxling gör jobbet roligare och efter den här gången så känner jag mig positiv till att kanske bli fadder en gång till i framtiden.

Annars här hemma är uterummet (min inglasade balkong) i ordning för årets balkongsäsong.

Med nyputsade glasrutor och dammtorkat trallvirke ska det nog bli trevligt med lite mysiga kvällar på balkongen i vår och i sommar!

Inget bloggande på några dagar har jag märkt, kan delvis skylla det på en avgrävd fiberkabel här i området och det har gjort att datorn varit oanvändbar. Men här kommer senaste nytt:

https://www.bussmagasinet.se/2020/04/arbetsmiljoverket-stang-framdorren-pa-bussarna-annars-dryga-viten/

Arbetsmiljöverket har nyligen avgjort huruvida vi bussförare ska göra i frågan om att tillåta eller inte tillåta påstigning framtill i bussen. Vi förare har ända sedan Corona-krisens början inte velat ha påstigande på det vanliga sättet genom framdörren av den anledningen att vi är så utsatta för smitta. I busstrafiken i Stockholm och i andra delar av landet har man stängt av främre delen i bussen och gjort att på- och avstigning bara kan ske genom bakdörrarna och på så sätt minskat risken att föraren utsatts för smitta.

Men i andra delar av landet har dom olika kollektivtrafikmyndigheterna i respektive län fortsatt ha påstignig genom via framdörren. Det enda man gjort i dom fallen är att dom främre sittplatserna stängts av och att stående inte heller får stå i främre delen av bussen.

Men nu har alltså Arbetsmiljöverket avgjort frågan och med det så kommer det förhopningsvis se likadant ut i hela landet. Att på- och avstigning inte kommer vara tilåtet via framdörren.

Kunden får vid påstigning bak blippa sitt reskort i kortläsaren som nu flyttats från förarens område där fram till att finnas på en helt annan placering än vad man kanske är van vid.

Jag gjorde igår kväll kan man säga mitt sista pass där jag använde framdörren för påstigning och sade "hej" till kunderna och sen när jag är tillbaka bakom ratten efter påskhelgen på tisdag så kommer det kännas annorlunda.

Då kommer jag inte längre ha någon som helst kundkontakt i arbetet, inte göra några "udda resor" och inte heller sälja eller kolla biljetter. 

Lite konstigt kommer det kännas men samtidigt känns det bra att vi fått direktiv om hur vi ska jobba för vår egen säkerhets skull. Bara häromkvällen var det både en och två personer som klev på min buss som inte hade någon respekt för att hålla avståndet till mig. Då kändes det obehagligt när en vilt främmande person lägger sin hand på min ena arm.

Då härsknade jag till och markerade genom att skrika.

Det räckte nog för att hela den arbetskvällen skulle bli förstörd, för då blev jag så förbannad!

Hur är läget i min buss nu när coronaviruset härjar här hemma, undrar ni kanske?

Ja, hittils så är dom främre sittplatserna avspärrade för att minska risken för smitta men vi fortsätter med att ta ombord folk och fä genom framdörren vilket kan låta som en slags dubbelmoral.

Och jag har bara haft en som frågat om varför vi har gjort på detta sätt. 

Och så sent som idag så tyckte en kund efter att han blippat sitt kort att jag borde ha handskar när jag kör.

- "Vaddårå", blev mitt svar (för inte har jag tillgång till latexhandskar där jag sitter på förarplats).

Alla vet vi att sunt förnuft kommer man långt med och jag är alltid noga med att göra en ordentlig handtvätt efter varje körning, även om det inte skulle ha härjat ett coronavirus just nu.

Men det märks att efterfrågan på resor är betydligt mindre nu jämför med tidigare. Gymnasieskolorna här i stan håller stängt medans grundsolorna fortsätter att vara öppna, helt barnfritt är det inte. 

Och 70-plussarna som uppmanats hålla sig hemma? Ja, dom är färre som är ute men ibland får man med sig en och annan gamling ombord.

Dagen idag har varit bra, redan vid kl 03 klev jag upp och började jobba vid 04.50 Det låter oerhört tidigt men fördelen är att man får gå hem vid lunch, det är superbra. Efter en fika bestående av baguette och kaffe så kom jag så småningom hem och innan jag visste ordet av så somnade jag i sängen och vaknade inte förän ett par timmar senare, så skönt!

Nu imorgon väntar en betydligt längre arbetsdag innan lite ledigt på onsdagen.

Som yrkesförare är man ute på vägarna oavsett väder och vind och vi som bor här i Medelpad missade nog inte dagens snöande. SMHI hade klass 2-varnat dagen innan idag för snömägnder på mellan 2-3 decimeter och jag fick en bild redan då när det varnades, om hur morgondagen skulle kunna bli. Moddigt, halkigt, slirigt, förseningar och oreda.

Stillastående på Köpmangatan i Sundsvall, oreda när den här som bäst (värst) på grund av ett snöoväder! En avstängd väg kan verkligen ställa till det.

Jag visste att jag hade en lång rast på drygt tre timmar mitt på dagen men valde ändå att ta med matlåda på morgonen  då jag ville undvika att köra bil i onödan. Bara när jag var klar för dagen skulle jag sätta mig i bilen, tänkte jag. När jag har delade turer brukar jag åka hem istället för att stanna kvar på depån.

Att köra buss på oplogade vägar har jag gjort så många gånger förr under alla år som yrkesförare och dagens väglag var inget märkvärdigt, sunt förnuft kommer man långt med vet jag. Men på ett ställe där vägen var i motlut mot en rondell höll det på att inte gå alls. Starta ett flera ton tungt ekipage från stillastående i motlut med blöt snö på backen är en svår uppgift då drivhjulen har en tendens att spinna loss, vilket hände då.

Det löste sig dock med att jag fick backa min 14-meters buss drygt 100 meter med trafik susandes förbi baken, till ett mer plant ställe och ta sats - en försök som tog drygt fem minuter bara för att komma loss.

Passagerarna ombord gjorde inte mycket väsen av sig när jag kämpade på med framkomligheten. Men när jag väl kom loss fick jag spontana applåder i bussen.

- "Never give up", var min kommentar till passagerarna samtidigt som jag gjorde tummen upp i luften.

Dock hade jag kollegor i Sundsvalls linjenät som hade det riktigt jobbigt idag, det märktes inte minst om man lyssnade på våran interna kom-radio. Många körde fast och hade det riktigt svårt med framkomligheten med bland annat sladdriga ledbussar och andra bekymmer.

Det viktigaste att tänka på i sådana stuationer när man får problem i halkan och försöker lösa problemet är att inte glömma bort att andas, det är så lätt att bli stressad och uppjagad att man har håller andan och är man en aspie så kan stresshantering vara något av det svåraste man stöter på.

Men det går så mycket lättare när man tar några djupa andetag och slappnar av, vet jag. Då är det lättare att intala sig själv att det kommer lösa sig.

Men med denna äventyrliga dag till handlingarna blickar jag framåt, det är ju en dag imorgon också!

Som lovat så kommer här en summering av dom arbetsnätter som varit. I denna stund så har jag både sovit igen senaste skiftet - gick och lade mig vid 04 och sov ända till efter 12 idag.

Dagens skift börjar vid halv sex och är relativt kort, bara drygt sex timmar i arbetstid.

Men nu till summeringen:

Fredag (19.40-03.04)

19.40: Löser av en kollega som gör kväll och bussen jag tar över blir min hela natten lång.

19.50: På en hållplats är det lite ungdomar som tänkte åka med in till Sundsvall. Jag får vänligen men bestämt avvisa en fylld plastmugg med dricka som en av killarna höll i. Killen väljer att kasta ut muggen och sätter sig i bussen (omnämnt i tidigare inlägg)

Turerna in till Sundsvall är mer eller mindre tomma, endast en handfull åker den här tiden in till stan. Däremot är turerna från stan fylld till bredden men inget konstigt med det. Folk skall ju hem!

På det hela taget råder ett lugn i trafiken, lite blåljus mötte man under skiftets gång men inget som påverkade mig som förare.

22.00: 45 minuter rast

02.50:(26.50 i körspecen) Sista turen är körd och vid sista hållplatsen på linjen gör jag enligt våra rutiner en total genomgång i bussen innan jag åker vidare till depån. I mitten av bussen är det en man som somnat och märker inte att bussen är framme och att jag står framför honom. Det gick åt tre försök att väcka mannen dock med mycket försiktighet. Man kan aldrig vara säker på hur en sovande människa ska reagera när den vaknar. 

När mannen kom på benen och lämnade bussen kunde jag avsluta den första av två arbetsnätter och åka till depån och till min bil.

Fordonsvård, före och efter

Lördag (19.26-03.04)

19.26: Startar upp den buss jag blivit tilldelad och påbörjar passet.

20.55: Första svängen avklarad med måttliga mängder resenärer på turerna till och från stan. Dags för kvällens första fordonsvård där det ingår i arbetsuppgifterna tankning, tvättning, städning och säkerhetskontroll av buss.

22.19: Efter att turerna efter fordonsvården avlöpt utan större bekymmer så väntade en mindre anstormning av resenärer. På en hållplats uppskattar jag det till ca tjugo stycken själar varav en av dessa skulle bli kvällens och helgens stjärna! En kraftigt överförfriskad medelålders man som ändå var på strålande gott humör klev ombord. 

Mannen underkskattade sin förmåga att betala för in bussbiljett då han sade sig inte veta hur man gjorde med apparaterna. Tillsamans löste vi problemet och han fick sin biljett.

Men när det handlar om sådana fall av överförfriskningade människor så blir det en del kroppskontakt (klappningar m.m.) och man blir inte lämnad ifred i första taget. Under alla år har jag lärt mig hantera sådana saker trots min diagnos och jag vet att det inte är illa menat från deras sida och allt som kommer från deras munnar inte alltid stämmer med verkligheten. 

Den mannen var inget undantag utan kom fram flera gånger till mig där fram och ville "slänga käft". Egen erfarenhet vet dock hur man ska hantera dessa människor och allt gick lugnt tillväga. Tack vare att jag behåller mig lugn i dessa situationer löser det sig ofta av sig själv.

Efter drygt tjugo minuters resa med mycket skönsång (eller inte) från den berusade gubben så var han framme på sin hållplats och det blir naturligvis också han som vill ha sista ordet fast på ett lite utdraget sätt.

Det avslutas med lite handskakningar och tackar för turen, som oftast.

22.55: Rast

23.30: Nästa sväng till Sundsvall men utan större mängd folk. Kvällens andra och sista fordonsvård följde därefter. 

01.30: Arbetsdagen börjar lida mot sitt slut, två turer kvar (ToR Sundsvall) där turen till Sundsvall är helt tom på folk.

02.23: Under sista turen från Sundsvall ser jag i min backspegel hur en ung kille är böjd över en papperskorg i bussen. Jag ropar från förarplatsen och undrar läget. Killen verkade må dålig av ett lite för högt alkoholintag tidigare under kvällen och jag erbjuder platsen längst fram så han och jag kan prata med varandra och samtidigt hålla koll på läget. 

Killen verkar inte må sämre för det utan håller sig lugn ända till hållplatsen som är hans destination. Han tackar för hjälpen och kliver av.

02.50: Stannar på sista hållplatsen och gjorde min genomgång av bussen. Två killar som hade somnat bak i bussen och nyss vaknat till liv när jag stannade, uppvisade ett för mig ett närmast förvirrat intryck. Då dessa insåg att dom åkt för långt ville dom naturligvis åka med på tillbakavägen.

Problemet var att jag och bussen skulle till depån och kommer inte till deras destination på långa vägar. Promenad eller vänta på nästa buss som skulle komma om 2,5 timme senare var det som jag erbjöd.

Tillslut lämnade killarna bussen och jag kunde avsluta mitt skift och sedan åka hem.

Natt-jobb-helgen fortsätter även denna natt men innan jobbet så var jag och min idrottsklubb KFUM Kometerna på hockey!
Timrå IK tog emot Västervik i isladan i Timrå (NHK Arena). En underhållande match och kul att titta på.
Inte så konstigt för hemmalaget TIK vann med 5-1!

Men så när matchen var slut och vårat TIK inkasserade tre poäng i toppstriden i Hockeyallsvenskan, kunde jag åka hem med god tidsmarginal och förbereda mig inför nattens bravader i bussen. Precis som igår natt så är det jag och min kollega Nisse som har ansvaret för turerna till och från Njurundabommen.

Och nu i skrivande stund har jag en sväng kvar till och från Sundsvall, jag har städat och säkerhetssynat två bussar och fått i mig lite kvällsmat.
En summering av helgen i sin helhet blir det i nästa inlägg.
Tills dess, godnatt!