Avslutade tisdagen igår med flaggan i topp. Kändes så bra att vara tillbaka i poledance-studion och öva och träna igen!
En skadad handflata förra måndagen gjorde att jag fick stå över den veckans poledance, jag kände att träna och greppa en stång med ett skärsår i handflatan inte var nåt att tänka på.
Men bäst av allt med att komma tillbaka i salen är man kommer tillbaka till alla fina människor man tränar med! :-)

Och efter studion åkte jag hem, åt en lätt middag och gjorde scones, mumma!

Må gott, må bäst!

Dagen idag är fri från jobb = sovmorgon!
Ikväll: bowlingträning

Det var söndag kväll.
Under själva dagen hade jag inte lyft ett finger, bara legat på latsidan. Men mat måste man ju ha och jag hade några dagar tidigare spanat in ett recept på en kycklinggratäng med purjolök, paprika och svamp. Och till det en sås på grädde, creme fraiche, soya och sambal Oelek som jag bara ville testa.
Mot affären!

Jag bor så pass bra att det är bara drygt en kilometer att gå till affär'n, så på med vinterjackan och reflexerna.
Nästan framme vid affär'n märkte jag av ett gäng tonåringar som var på väg åt samma håll som mig. Flamsiga som så många andra men jag brydde mig inte.

Nu till vad som hände inne på affär'n.
När allt var scannat i min kasse så hade jag lagt lite smågodis i en påse som skulle vägas och så småningom också scannas. Bara för att belöna mig själv, äta nåt sött efter maten.

Vid vågen vid godiset stod tonåringarna som jag såg utomhus innan och dom var fortfarande på glatt humör.
Det kunde jag köpa om det inte vore för att en av dessa killar låtit sin ena hand vila på vågens platta - ett hinder för mig då det var den vågen jag skulle använda!
Less och trött och lite grinig på samma gång - mycket för en flera dagar lång förkylning, tvekade jag inte en sekund.
Jag gick fram, greppade tag om killens handled som var på vågen och lyfte undan den. Efteråt kollade jag killen i ögonen och sade på ett lugnt och lågmält sätt orden
"ursäkta mig...". Det var mitt sätt att markera.
Jag kunde se chocken i hans ögon och det nervösa leendet innan han och hans kompisar gick undan och jag såg dom inte mer.

Jag bara tänkte i stunden efter att jag betalt och var på väg ut: "typiskt oss aspies, vi kan vara så iskalla att vi gör saker utan att tänka".
Det gäller att alltid tänka sig för innan man går till handling, men just då kände jag att det fick vara någon jäkla måtta på barnsligheterna!
Jag ville bara scanna godispåsen, betala och gå hem och laga ihop min middag!

Hur gratängen blev? Den blev supergod! :-) 

Här är förresten receptet:

https://www.land.se/recept/kycklinggratang-till-pasta/

Jag nämde i ett tidigare inlägg att musiken har hängt med mig under många år, men vad spelas det då hemma hos mig?

Spotify är en fantastisk tjänst där jag hittat mycket av den musik som känns så mycket "jag".

Jag spelar oftast instrumental musik hemma (instrumental-älskare som man är!), på gymmet har det varit mycket rock och på jobbet är alltid Sveriges Radio P4 på. Lokalradio och dess journalistik är rolig att lyssna på och dessutom blir man uppdaterad om vad som händer nära en själv och ute i trafiken. Bland annat med hjälp av "Trafikredaktionen".

Ett av dom få nummer man kan utantill är till just "Trafikredaktionen", 020-999 444.

Men åter till Spotify - jag har en spellista på all instrumental musik (ovan) jag hittat och samtidigt gillat till sådan grad att musiken är värd att spara. Musiken i spellistan går under genren "New Age" och har blivit något av min personlighet.

Utan musiken är jag ingenting!

Kanske du hittar något i spelistan som just du gillar?

Ja, du läste rätt! Jag har designat en egen t-tröja och dom två exemplaren landade på mitt närmaste paketombud häromdagen!

Men jag nöjde mig inte med bara två t-tröjor, jag beställde också en musmatta med identiskt utseende som tröjorna!

(okej, jag vet att dom ser lite skrynkliga ut på bilden!)

Trycket på framsidan av t-tröjorna består av min egensnickrade logga.

Vad står loggan för? Jo, den bildar bokstäverna R.I.M vilket är namnet på mitt enmansprojekt för både fotografering och för musikskapande. Hade från 2011 till ifjol en annan logga med samma bokstäver, men jag var sugen på att göra en ny och en mer estetisk logga och så lekte jag mig fram till dess nuvarande utseende.

Vad står "R.I.M" för?

R och I är mina initialer

M står för "Music". 

Eller så kan just denna blogg också återspegla dessa bokstäver genom mitt skrivande:

R för Reflections (reflektioner)

I för Images (bilder)

M för Minds (tankar)

Man kan säga att redan vid starten av denna blogg vid förra årsskiftet så var R.I.M redan integrerad från början!

Det ena ledde till det andra skulle man kunna säga också, bara den här veckan visade min tjurighet sitt rätta ansikte!

I måndags tidigt på morgonen snubblade man på en kabel till en av bussarna på depån men istället för en kyss i backen så greppade man tag i ett räcke intill och skadar handflatan (blodvite) . Plåstar om såret och kör bussturen ca 5-10 minuter försenad men framme i tid på busstation i Sundsvall.

Mejlar Poledance-studion senare, meddelade om skadan och stod över tisdagens lektion. 

På onsdagen bryter en förkylning ut med snuva och matthet (fortfarande förkyld i skrivande stund).

Torsdagens träning i fara? Nejdå, jag är så jävla envis och biter ihop och kör styrketräning och stretch på torsdagskvällen med den rackarns förkylningen i kroppen!! Hur tokig är inte jag??!!

Som grädde på moset, jobba heltid måndag-fredag med våra helt galna arbetstider (bara som exempel idag var man på jobbet 5.50-18,30 med en lång rast på drygt fem timmar!) och än är jag inte däckad för jag sitter och skriver just detta inlägg!

Hur orkar jag? Jo, tack vare envisheten!

En aspies styrka är just engagemang och envishet över det vi är hundra procent engagerade i och värd att lägga energin på!

Sådana är vi.

Nu en kopp kaffe och låter helgen samt ledigheten infinna sig!   

Dom flesta i min bekantskapskrets vet att jag står för allas lika värde och allas rätt att älska vem dom vill, det känns bara så självklart. Extra tydlig var jag när jag deltog för första gången i mitt liv i Stockholm Pride. Året var 2018, jag hade nyss avslutat ett nästan 2,5 års förhållande och var nu helt självständig. Och viljan att testa nånting nytt efter alla dessa år var stark!

Då tog jag kontakt med min bästa vän Luna som bor i Stockholm och som jag visste var en van besökare och deltagare av Pride. Jag frågade om inte vi två skulle gå med min arbetsgivare i paraden, där min arbetsgivare är en av dom stolta huvudsponsorerna för hela Stockholm Pride. Jag fick ett godkännande från Luna och jag drog iväg ett mejl till huvudkontoret i Solna, men jag hade ett namn till! 

Fr, v: Felicia, jag och Luna

Under våren hade jag lärt känna Felicia, en transperson från Skövde som jag lärde känna genom ett forum inom just HBTQ. Hon gick under begreppet Male-to-Female (MtF) det vill säga född i fel kropp som kille och hade nyligen gjort en så kallad könskorrigering till tjej. Jag frågade om inte hon också skulle vilja gå med mig och Luna i paraden i samma ekipage som min arbetsgivare?

Hon tyckte det lät som en jättebra idé och såg det samtidigt som ett bra tillfälle att ses och kunna lära känna varandra. Hon tackade ja, fick bekräftat sedan från huvudkontoret att vi alla tre var välkomna vid starten av paraden bakom stadshuset 4 augusti.

Så kom den stora dagen, paraden gick av enligt planeringen och efter några timmar längs gatorna i centrala Stockholm där jag både dansade och levde om, så nådde paraden sitt slutmål vid Stockholms Stadion. Min arbetsgivare hade ordnat för oss alla som var med i paraden att få fritt inträde till Pride Park och dess utbud av underhållning, matställen och montrar där organisationer, politiska partier, företag med flera som ville visa upp sig och sitt engagemang och stöd för Pride.

Efter många roliga och trevliga timmar i Pride Park valde jag, Luna och Felicia att dra oss tillbaka. Luna åkte hem till sig medans jag och Felicia åkte till ett hotell nära centralen där Felicia hade bokat ett rum för natten, och snäll som hon var så fick jag om jag ville dela rummet med henne!

Tror jag än idag inte vet hur jag ska kunna tacka för gästfriheten eller kanske rent av vilken betydelse jag har haft för henne.

Sen ett år tillbaka är även hon busschaufför som jag, där jag av någon anledning hade ett litet finger med i spelet.

"Det finns inget roligare jobb än att köra buss och det är dig jag har att tacka för", har hon sagt!

I alla fall så var min röst helt körd under morgonen dagen eftert vilket gjorde att bara prata vid frukosten var en omöjlighet. Men med god frukost i magen och fina minnen med sig hem var det bara att ta sig till garaget i Råcksta där jag hade parkerat min bil och sedan köra hem till Sundsvall full av intryck, nya bekantskaper och kontakter.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, roligare sommar än just sommarn 2018 kunde jag inte ha det!  

I alla fall har tog den slut redan för några dagar sen här!

Och jag tycker att mängden julpynt som jag äger är tillräcklig - inte för mycket och inte för lite.

Det är tillräckligt mycket för att allt ska få plats i bara en flyttkartong. I den kartongen ligger just nu julpynt till min julgran - som är knappt en meter hög, adventljusstakar, dukar, gardiner, glitter och tomtar. Och jag vet inte om jag är ensam om att tycka att den jul som nyss passerat har varit den där motivation och känslostämning för just julen i allänhet och att julpynta synnerhet, har varit rekordlåg. Kan det ha berott på den ojämna snötillgången här längs norrlandskusten eller att nyårsångesten och andra problem tagit så mycket på krafterna att man inte har kunnat koppla av till denna fina högtid?

Det funderar jag på just nu, vilket jag kan göra under dom elva månader som är till nästa jul!

Lördag blev så småningom söndag och vad gjorde man idag som skulle toppa gårdagen? Jo, mera bowling men utan att man själv behöver kröka ryggen för att resa käglor som igår.

Jag var sugen på att bowla utanför träningstid och fick med min fina kollega Josefin som i sin tur tog med sig sin man och lille son - sonen, en supergullig, charmig liten rackare med mycket spring i benen (vilken liten unge har inte det?) som var helt underbar att ha med denna dag! Och efter ca 30-40 minuters spel fick så även lill-grabben vara med och rulla bowlingklot och slå ner lite käglor. Och det gick inte att ta miste på vad han tyckte om bowling - helt makalöst kul tyckte han! Och jag är säker på att när han blir äldre så kommer han kanske vilja ha ett eget bowlingklot att spela med, vem vet?

Dom flesta små barn jag har stött på genom åren har varit väldigt blyga och lite rädda för mig som är över medellängd, men jag gillar barn och det dröjde inte länge förän grabben vågade sig upp i min famn.

Jag tror jag har en speciell energi som tilltalar små barn!

Därefter lite middagmat på närmaste pizzeria- och kebabställe innan jag fick följa med allihopa till EKO och ICA i Birsta, utan att jag hade några förväntningar på att köpa nåt förutom frukostprylar. Men det blev lite inköp!

Det blev lite köksredskap i form av en sk ballongvisp och ett litet rivjärn som jag haft tanke på att köpa länge men inte kommit till skott. Det lilla smala rivjärnet kommer att komma bra till pass när man istället för finhacka vitlöksklyftor riva klyftorna fint till matlagning.

Tack alla inblandade för den här underbart fina helgen - det måste göras om!

Redan imorgon börjar jobbet strax före 05.00 vilket gör att jag redan nu när klockan passerat 21.00, säger godnatt!