15 januari, ett datum som inte betyder så mycket för många. För dom allra flesta är januari inte mer än en någon form av transportsträcka till ljusare och varmare tider. Januari är för det mesta mörk, kall och snöig. Årets januari är dock ett undantag då den strängaste kylan har uteblivit men för mig kommer januari alltid vara mörk och kall.

Men dagen idag är något helt annat än så, 15 januari är också en dag för mig att minnas. För exakt fyra år sedan tog jag mig ur ett destruktivt förhållande.  

15 januari 2018 var kan man säga en vändpunkt i mitt liv som var början på nåt nytt, men att nå dit var en utmaning för både psyke och även hälsan. Att avsluta ett kärleksförhållande som varat i nästan 2,5 år är tufft - men jag lyckades.

Men vad var det som hade hänt? Jo, 2015 blev jag tillsamans med en ung tjej som jag valt att kalla för Linnea.

Jag var 24 år och hon var 19 och vi blev förälskade.

2015 och 2016 passerade utan större problem, kärleken spirade men så under 2017 började problemen. Det var ingen överdift att det mesta som hände under det året gjorde att det kändes som att man befann sig i en ond sprial. Tjafs och småkonflikter var mer förekommande än dom stunder då man faktiskt trivdes och hade det bra. Sakta började man må sämre och ångesten började bli en del av vardagen. Man kände att man varken dög eller räckte till för den andre.

Många gånger fick man smyga på tå för att inte röra upp en konflikt.

Men tillbaka till 15 januari 2018.

Jag minns fortfarande den dagen, Linnea fick tömma hela min lägenhet på tillhörigheter och jag samtidigt befann mig på samma plats. Medans hon plockade och packade var det inte ett enda bra ord kom ur hennes mun utan bara elaka och nedsättande meningar, exakt vad hon sade har jag förträngt idag.

Efter ett tag, vid ett obevakat ögonblick, tog jag chansen. Jag hade fått nog av allt det som jag fick kastat på mig och valde att fly därifrån!

Jag tog med mobilen, nycklarna till både huset och bilen, bankkort och varma kläder och gick ut genom dörren och snabbt nedför alla trapporna och ut till min bil. Bilen som jag har kvar än idag blev min trygghet men vart skulle jag ta vägen?

Målet blev slutligen Biltema i Birsta norr om stan där jag visste att jag kunde få tag i det jag behövde just då. En sak till bilen och nåt att äta.

En kort körning men tillräckligt lång för att ångesten skulle få gro i mig. Under körningen på E4 kände jag flera gånger att mobilen vibrerade i fickan.

Väl vid ett bord på Biltema med en stor varm macka i näven så kollade jag telefonen. Mycket riktigt så hade det ringt - från Linneas far! Han hade talat in ett meddelande på mobilsvar. Jag knappade på telefonen och lyssnade på meddelandet. Dom första orden som då nådde mina öron ekar i mitt huvud än idag, dom orden var: "HEJ FEG-SKIT!". Resten av meddelandet är glömt idag tack och lov.

Jag satt där med telefonen i örat, chockad och ledsen. Tiden hade stannat upp och jag bara satt och stirrade in i en vägg med den där mackan i handen som jag nyss hade köpt och jag visste först inte vad jag skulle göra.

Bild från våren 2017, lugnet före stormen. En av dom få bilder som finns kvar på mig och min dåvarande kärlek.

Efter ett tag samlade jag mig, åt upp mackan, satte mig i bilen och åkte tillbaka till lägenheten. Min största rädsla var att exets pappa hade gått runt i min bostad och kanske gjort sönder något av ilska och befann sig kvar där väntandes på mig. Försiktigt öpnade jag dörren till lägenheten och tände ljuset men allt som mötte mig var en mörk, tyst och väldigt tom lägenhet - inte en själ fanns där. 

Efter att ha gått igenom alla rum och förstod att inget var sönderslaget så kunde jag slappna av men ångesten och oron tog det längre tid för att släppa. Jag hade just då inlett arbetet med att hitta tillbaka till mig själv, vem jag var innan jag gick in i det förhållandet.

Under dom månader som följde ägnade jag tiden åt att leta upp vännerna som jag inte hade träffat på länge, tog ut sparad ledighet från jobbet och började sakta må bättre.

Idag råder det ett lugn över kärlekslivet. Jag har nätdejtat sedan sommaren 2018 men utan att det lett till nått nytt förhållande.

Stridsyxorna mellan mig och Linnea är sedan länge nedgrävda, vi har kvar varandra på sociala medier men med väldigt lite kontakt oss emellan.

Jag känner att det inte bara är dåligt som förhållandet gav mig, det gav mig värdefull erfarenhet att ha med sig i livet. 

Fyra år har gått men minnena och erfarenheterna från 2015 och fram till januari 2018 räknar jag med att under lång tid framöver att få följa med mig, troligen även in i nästa kärleksförhållande vilket jag hoppas inte är alltför långt borta.

Och jag önskar henne också lycka till i framtiden.

Att jag kommer hitta rätt här i livet är och kommer vara en av mina högsta önskningar. 

 

Göran

16 januari 2022 07:57

Fint berättat och fin berättelse om än med lite sorglig utgång. Eller kanske inte, förresten. När glöden inte finns kvar så är det kanske bäst att släppa taget som du tycks ha gjort. Lycka till med nätdejtingen!

http://singelfarsan.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När jag tog min andra dos vaccin så trodde jag att det var den sista. Men tänk så fel jag hade. Just hur corona-viruset utvecklar sig med nya mutationer som nu den senaste som är omikron så får man väl hålla med om att en påfyllnadsdos är nödvändig. ...

Det skulle visst dröja till den så kallade fjärde vågen tills det var min tur att insjukna. Omikron-varianten var den som skulle få mig på fall! I tisdags fick jag provsvaret, dock hade det gått så lång tid från att jag testade mig att jag hade hunn...

Så hände det som inte fick hända - jag blev sjuk! Hade absolut ingen aning hur det här skulle bli men det som tog stor plats i huvudet var förstås "CORONA". Och bara dagen innan hade jag läst att om man blir så här sjuk så kunde man vara väldigt sä...

Ibland tillåter körschemat att göra nåt annat än köra och vas passar då bättre än att ta ett varv runt kärran och ta lite frisk luft? Dom senaste dagarna har ett oväder rasat i dom västra delarna av södra Norrland och det har även märkts även här i...

Nej, Volvo har inga fabriker i Norge som bygger vagnar för lokaltrafik. Vad bilderna visar är Volvos första generation elhybrider för stadstrafik. Dom har nu som begagnade bussar hamnat här i Sundsvall och även i Örnsköldsvik. Varför jag väljer at...