Min arbetsgivare har en värdegrund, där står det bland annat "Vi bryr oss". Vad menas då med det?

Jo, det ska jag ge ett exempel på:

I Timrå kommun vid kyrkan på sista turen jag körde för dagen igår eftermiddag hörde jag en dov duns i golvet, i backspegeln fick jag se en man som just då hade ramlat ur sin stol och som låg i detta nu på golvet på en plats ganska långt bak i min buss. Genast kickade adrenalinet in och mina falkögon letade efter en bra plats att stanna på för att sedan kolla läget där bak och eventuellt hjälpa människan. En ytterligare titt i backspegeln och jag kände direkt igen mannen som låg på golvet. En för mig känd alkoholmissbrukare och var vid ombordstigningen i Sundsvall i mina ögon i dåligt skick. Gissningsvis hade han krökat en hel del innan han och jag mötes vid påstigningen i Sundsvall.

Men jag hittade ganska på en gång ett bra ställe att stanna på och när jag hade lagt i handbromsen gick jag direkt bakåt. Killen som då precis lyckats ta sig upp försökte så gott han kunde att få mig att tro att allt var lugnt när han såg mig, men fortfarande visade killen en väldigt påtaglig berusningsgrad för mig. Killen ville absolut inte erkänna att han var påverkad av nånting men jag stod på mig och fick honom till slut erkänna att han var påverkad av alkohol. Med den bekännelsen avklarad så fick jag vädra mina åsikter.

Jag ifrågasatte honom varför han överhuvudtaget valde att sätta sig i en buss när man var så pass påverkad att man nästan inte klarade av att ta hand om sig själv.

Med snacket avklarat och utan så mycket svar på mina frågor så ville jag inte åka vidare förän han hade säkerhetsbältet på sig och på så sätt hindra honom från att "kyssa" golvet ännu en gång. Han hade en bit kvar att åka innan han var hemma i Sörberge.

Men som alla kanske vet att när man är rejält packad så är ett så enkelt handgrepp som att sätta på sig säkerhetsbältet rent av omöjligt att göra. Det behövdes mycket hjälp från min sida innan det klickade till om bälteslåset och mannen satt säkert. Killen höll sig lugn hela tiden och jag kände ingen oro. 

Det som jag hade hela tiden i huvudet under tiden var att undvika kroppskontakt så gott det gick med tanke på den smittspridning av corona-virus som nu pågår.

Men med resenären fastspänd kunde jag återgå till körningen samtidigt som en annan passagerare gav mig possitiv feedback för min insats. Bara det att få bekräftelse på ett agerande som uppfattas som mycket bra i andras ögon gjorde att det kändes bra efteråt och jag uppmuntrade personen sedan att skriva en rad till kollektivtrafikmyndigheten i Västernorrlands län om sin upplevelse.

Men nu tar jag helg och återgår till körandet igen på måndag,

Hur är läget i min buss nu när coronaviruset härjar här hemma, undrar ni kanske?

Ja, hittils så är dom främre sittplatserna avspärrade för att minska risken för smitta men vi fortsätter med att ta ombord folk och fä genom framdörren vilket kan låta som en slags dubbelmoral.

Och jag har bara haft en som frågat om varför vi har gjort på detta sätt. 

Och så sent som idag så tyckte en kund efter att han blippat sitt kort att jag borde ha handskar när jag kör.

- "Vaddårå", blev mitt svar (för inte har jag tillgång till latexhandskar där jag sitter på förarplats).

Alla vet vi att sunt förnuft kommer man långt med och jag är alltid noga med att göra en ordentlig handtvätt efter varje körning, även om det inte skulle ha härjat ett coronavirus just nu.

Men det märks att efterfrågan på resor är betydligt mindre nu jämför med tidigare. Gymnasieskolorna här i stan håller stängt medans grundsolorna fortsätter att vara öppna, helt barnfritt är det inte. 

Och 70-plussarna som uppmanats hålla sig hemma? Ja, dom är färre som är ute men ibland får man med sig en och annan gamling ombord.

Dagen idag har varit bra, redan vid kl 03 klev jag upp och började jobba vid 04.50 Det låter oerhört tidigt men fördelen är att man får gå hem vid lunch, det är superbra. Efter en fika bestående av baguette och kaffe så kom jag så småningom hem och innan jag visste ordet av så somnade jag i sängen och vaknade inte förän ett par timmar senare, så skönt!

Nu imorgon väntar en betydligt längre arbetsdag innan lite ledigt på onsdagen.

Om ni läsare undrat varför det har legat stilla på denna sida så kan jag berätta att det absolut inte har haft med det nya Corona-viruset att göra. Visserligen hade jag feber i ett dygn för knappt två veckor sedan men efter ett dygn (som mest var i ett sovande tillstånd) så var febern borta och jag behövde inte sjukskriva mig veckan därpå. Dock trist att hela helgen skulle gå åt till att vila...

Nu till det jag ville komma till.

Varför har det blivit sådan hysteri sedan det blev känt att corona-viruset och sjukdomen "Covid-19" drabbade oss här i norra Europa? Och framför allt varför har just dasspapper blivit det som folk hamstrar kanske mest? Jag har viss förståelse för att man kanske köper vissa kolonialvaror som havregryn, torrmjölk och pasta i stora mängder i sjukdomstider men varför toapapper!? Det blir kortslutning i hjärnan på mig direkt eftersom jag inte ser något vettigt syfte till denna bunkring av toapapper och när man sedan går och handlar och passerar dessa tomma hyllor där både hushålls- och toapappret brukade vara så ser det så himla uppkäftigt ut!!

Det råder just nu högtryck hos både åkerier och centrallager nu när vissa av oss har hamstrat som vi gjort. Det gör att man inte kan lägga skiten på logistiken, dom gör så gott dom kan, lastbilschaufförerna, truckförarna med flera.

Men jag väljer att slänga en känga till vissa av oss som har hamstrat.

För i mina ögon är det bara så meningslöst och egoistiskt på samma gång att bunkra sådana mängder av nåt som inte kommer att ta slut i första taget.

Och ännu värre är det nu när vissa har tagit det till en nivå till, man har börjat hamstra värktabletter! Fatta vad uppkäftigt det är när ibland fullt friska människor tömmer hyllorna på medicin! Och sedan är det rent förkastligt att sjuka och svaga får vända hem tomhänta för att hyllorna på apoteken och i dagligvaruhandeln gapar tomma!

Men är oron befogad att det kommer ta helt slut på våra basvaror? 

Vi tar toapappret som exempel.

Per Lorentz, presschef på företaget Essity som är en av dom största tillverkarna i Europa av hyggienartiklar som toapapper, mensskydd, blöjor etc, sade i en intervju i Sveriges radios "P4 Extra" för ett tag sen att det dagligen tillverkas närmare en miljon rullar med toapapper i deras fabrik.

Det finns ingen risk att toapappret tar slut - sade Per Lorentz då i intervjun

Länk till intervjun nedan:

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2151&artikel=7430413

Är det då nödvändigt att bunkra toapaper? Svaret är ett bestämt nej, finns ingen som helst anledning att fortsätta med detta vansinne!

När hyllorna i butikerna är fyllda igen, GE FAN I ATT HAMSTRA!!!

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, sunt förnuft kommer man långt med. Punkt.

Den 2:a februari drabbades studion jag tränar i, Pole Point Studio av skadegörelse. Och i torsdags var det tydligen dags igen! Jag blir så upprörd och ledsen att våran träningsstudio ska behöva bli drabbad av just något sådant onödigt och meningslöst!!!

Jag menar, vem fan har nåt emot poledance, twerk, chairdance och styrka & stretch??!! 

Dom här bilderna togs av Janina, instruktör och ägare av Pole Point Studio

Två vandaliseringar på en månad är helt förskräckligt och de/dom som gjorde den avskyvärda gärningen i båda vandaliseringarna hade nog ingen aning om vilka konsekvenserna blev när glassplittret hamnade på golvet i en studio där man utövar poledance. Studion går inte att använda överhuvudtaget!

Först och främst så är utövarna barfota för att få maximal hudkontakt med stången man är på, därför vore det förödande om det fanns glassplitter på golvet. Och när det blev ett stort hål i ett relativt stort fönster blev det riktigt kallt i rummet vilket inte är bra heller då utövarna inte har mycket kläder på kroppen. Också för att få så mycket hudkontakt med stången som möjligt.

Men det handlade bara om skadegörelse bägge gångerna, det finns inget utav värde att knycka i en sådan lokal. Datorer, kontanter och annat värdefullt existrerar inte där.

Men nu när det hände senaste gången så fick ägaren och instruktören av studion ta tag i ett jobbigt efterarbete i form av kontakt med glasfirma, polisanmälan och mycket städning, tid som kunde ha använts till att träna och instruera elever istället. Dessutom fick delar av inredningen i studion kastas i form av mattor, gardiner och kuddar som blev skadade av glassplittret.

Då lokalen är en hyreslokal blev dom skadade rutorna en fråga för hyresvärden men fortfarande känns det så ledsamt och så jäkla trist att nåt så oskyldigt att en träningslokal ska behöva bli drabbad av något sådant. 

Och jag är säker på att vi elever är överens, ingen ska hindra oss från att utöva våran sport!!

Som yrkesförare är man ute på vägarna oavsett väder och vind och vi som bor här i Medelpad missade nog inte dagens snöande. SMHI hade klass 2-varnat dagen innan idag för snömägnder på mellan 2-3 decimeter och jag fick en bild redan då när det varnades, om hur morgondagen skulle kunna bli. Moddigt, halkigt, slirigt, förseningar och oreda.

Stillastående på Köpmangatan i Sundsvall, oreda när den här som bäst (värst) på grund av ett snöoväder! En avstängd väg kan verkligen ställa till det.

Jag visste att jag hade en lång rast på drygt tre timmar mitt på dagen men valde ändå att ta med matlåda på morgonen  då jag ville undvika att köra bil i onödan. Bara när jag var klar för dagen skulle jag sätta mig i bilen, tänkte jag. När jag har delade turer brukar jag åka hem istället för att stanna kvar på depån.

Att köra buss på oplogade vägar har jag gjort så många gånger förr under alla år som yrkesförare och dagens väglag var inget märkvärdigt, sunt förnuft kommer man långt med vet jag. Men på ett ställe där vägen var i motlut mot en rondell höll det på att inte gå alls. Starta ett flera ton tungt ekipage från stillastående i motlut med blöt snö på backen är en svår uppgift då drivhjulen har en tendens att spinna loss, vilket hände då.

Det löste sig dock med att jag fick backa min 14-meters buss drygt 100 meter med trafik susandes förbi baken, till ett mer plant ställe och ta sats - en försök som tog drygt fem minuter bara för att komma loss.

Passagerarna ombord gjorde inte mycket väsen av sig när jag kämpade på med framkomligheten. Men när jag väl kom loss fick jag spontana applåder i bussen.

- "Never give up", var min kommentar till passagerarna samtidigt som jag gjorde tummen upp i luften.

Dock hade jag kollegor i Sundsvalls linjenät som hade det riktigt jobbigt idag, det märktes inte minst om man lyssnade på våran interna kom-radio. Många körde fast och hade det riktigt svårt med framkomligheten med bland annat sladdriga ledbussar och andra bekymmer.

Det viktigaste att tänka på i sådana stuationer när man får problem i halkan och försöker lösa problemet är att inte glömma bort att andas, det är så lätt att bli stressad och uppjagad att man har håller andan och är man en aspie så kan stresshantering vara något av det svåraste man stöter på.

Men det går så mycket lättare när man tar några djupa andetag och slappnar av, vet jag. Då är det lättare att intala sig själv att det kommer lösa sig.

Men med denna äventyrliga dag till handlingarna blickar jag framåt, det är ju en dag imorgon också!

Fredagens middag: 

Hämtmat, Chicken Tikka Butter Masala

Under fredagkvällen kände jag för att lyxa till det och indisk mat är inte helt fel. Det nånting som jag gillat i nästan tjugo år! Just denna maträtt är något som jag ofta valt dom få gånger jag äter nånting på/från restaurang Curry House i stan.

Maträtten hör inte till dom kryddstarkaste men det gör inget, smaken är ju det man vill komma åt!

Och ytterliggare nånting bra, man fick en stor portion.

Det bara vattnades i munnen när jag öppnade locket till härligheten, så gott var det!

Lördagens middag:

Bjuden på restaurang APA

Hamburgare gjord från grunden 

Restaurang APA är en av dom få restauranger jag aldrig käkat på och när jag ställde upp att vara katt- och husvakt åt lillasyster så var detta som tack. Dock hade jag slunkit in på restaurangen en dryg halvtimme innan och värmde upp med en öl i baren. Deras egna öl på fat landade gott i munnen vilket gjorde att det blev även en sådan till maten!

Och vad blev det för mat? En hamburgare gjord från grunden med bland annat västerbottensost på!

Tack syrran och John för en trevlig kväll igår!

Bilden till höger föreställer mig hållandes i efterrätten, en "Choklad Oreoshake" som jag fick provsmaka redan i baren under min första öl för kvällen.

Dagens middag:

Ja, dagens middag blev helt egengjort till skillnad från fredagens och lördagens mat. En grönsakslasange med mycket aubergine. Något av en favorit när det kommer till vegetarisk mat ifrån mitt kök.

Bäst av allt är att det blir ett antal matlådor i slutändan.