Min arbetsgivare har en värdegrund, där står det bland annat "Vi bryr oss". Vad menas då med det?

Jo, det ska jag ge ett exempel på:

I Timrå kommun vid kyrkan på sista turen jag körde för dagen igår eftermiddag hörde jag en dov duns i golvet, i backspegeln fick jag se en man som just då hade ramlat ur sin stol och som låg i detta nu på golvet på en plats ganska långt bak i min buss. Genast kickade adrenalinet in och mina falkögon letade efter en bra plats att stanna på för att sedan kolla läget där bak och eventuellt hjälpa människan. En ytterligare titt i backspegeln och jag kände direkt igen mannen som låg på golvet. En för mig känd alkoholmissbrukare och var vid ombordstigningen i Sundsvall i mina ögon i dåligt skick. Gissningsvis hade han krökat en hel del innan han och jag mötes vid påstigningen i Sundsvall.

Men jag hittade ganska på en gång ett bra ställe att stanna på och när jag hade lagt i handbromsen gick jag direkt bakåt. Killen som då precis lyckats ta sig upp försökte så gott han kunde att få mig att tro att allt var lugnt när han såg mig, men fortfarande visade killen en väldigt påtaglig berusningsgrad för mig. Killen ville absolut inte erkänna att han var påverkad av nånting men jag stod på mig och fick honom till slut erkänna att han var påverkad av alkohol. Med den bekännelsen avklarad så fick jag vädra mina åsikter.

Jag ifrågasatte honom varför han överhuvudtaget valde att sätta sig i en buss när man var så pass påverkad att man nästan inte klarade av att ta hand om sig själv.

Med snacket avklarat och utan så mycket svar på mina frågor så ville jag inte åka vidare förän han hade säkerhetsbältet på sig och på så sätt hindra honom från att "kyssa" golvet ännu en gång. Han hade en bit kvar att åka innan han var hemma i Sörberge.

Men som alla kanske vet att när man är rejält packad så är ett så enkelt handgrepp som att sätta på sig säkerhetsbältet rent av omöjligt att göra. Det behövdes mycket hjälp från min sida innan det klickade till om bälteslåset och mannen satt säkert. Killen höll sig lugn hela tiden och jag kände ingen oro. 

Det som jag hade hela tiden i huvudet under tiden var att undvika kroppskontakt så gott det gick med tanke på den smittspridning av corona-virus som nu pågår.

Men med resenären fastspänd kunde jag återgå till körningen samtidigt som en annan passagerare gav mig possitiv feedback för min insats. Bara det att få bekräftelse på ett agerande som uppfattas som mycket bra i andras ögon gjorde att det kändes bra efteråt och jag uppmuntrade personen sedan att skriva en rad till kollektivtrafikmyndigheten i Västernorrlands län om sin upplevelse.

Men nu tar jag helg och återgår till körandet igen på måndag,