Nånting jag fått dragits med dom senaste dagarna är låga energinivåer och total orkeslöshet, inget ovanligt för en aspie.
Det har gjort att jag inte orkat skriva dom senaste dagarna. Men jag tänkte dela med mig av när jag en dag övervann energinivåerna och orkeslösheten och löste ett problem, fantastisk känsla efteråt måste jag säga!

Bilden till detta inlägg är ifrån torsdagen förra veckan - en av dom första dagarna här i huset som katt- och husvakt.
Ingen här i Sundsvalls kommun missade att det vräkte det ner mängder av blötsnö under onsdagen och torsdagen samma vecka.

Skotta var enda lösningen på att komma ut i friheten.

Men jag kunde lika gärna inte ha gjort nånting överhuvudtaget utan bara låtit orkeslösheten fått stanna kvar och gro och fullständigt paralyserat mig sakta.
Men jag hittade en taktik och sakta tog jag mig igenom utmaningen och övervann det som stod emot.
Jag gick igenom dessa tre steg:

Första steget
Jag fick se problemet, problemet tog all plats i mitt sinne och all energi försvann. Man var på väg att ge upp, man visste inte vart man skulle börja och såg inga som helst lösningar på problemet eller hindret framför en.

Andra steget:
Började tänka att det inte behövde vara så svårt egentligen. Jag tog på mig skor och jacka och gick ut.
Greppade tag ett redskap och skottade fram bilen. Första delutmaningen genomförd men det var långt ifrån färdigt.

Tredje steget:
På bilden syns den tänkta vägen ut till allmänna vägen i byn. Allt låg under ett decimeterdjupt snötäcke som var mycket blött.
Att skotta 200-meter väg var ingenting att tänka på och jag hade inte tillgång till någon snöslunga, men istället tog jag bilen till hjälp och lät drivhjulen "gräva" fram spår på den tänkta vägen. Jag hade hittat igen problemlösningsförmågan.
Efter halva sträckan fick jag ta omtag då man lätt fastnade med bilen men efter två omtag lyckades jag nå fram till den mer uppkörda vägen och jag behövde inte gräva mer med hjulen.
Dom spår som jag grävde fram med bilen körde jag flera gånger om för att förbättra och säkerställa framkomligheten

Det var alla dom steg jag tog mot succé och fy sjutton vad det kändes bra efteråt!
Jag besegrade min orkeslöshet och gjorde det jag skulle gjort! I alla fall för den stunden.
Men man kan lugnt säga att jag har fått känna på hur det är att leva på landet!
Långt ifrån bekvämligheten med kommunal snöröjning hemma i stan för här sköts det av en privatperson!

Och just ja, jag lyckades skriva allt det här!
Också ett övervinnande av orkeslöshet och låga energinivåer.