Jag nämde i ett tidigare inlägg att musiken har hängt med mig under många år, men vad spelas det då hemma hos mig?

Spotify är en fantastisk tjänst där jag hittat mycket av den musik som känns så mycket "jag".

Jag spelar oftast instrumental musik hemma (instrumental-älskare som man är!), på gymmet har det varit mycket rock och på jobbet är alltid Sveriges Radio P4 på. Lokalradio och dess journalistik är rolig att lyssna på och dessutom blir man uppdaterad om vad som händer nära en själv och ute i trafiken. Bland annat med hjälp av "Trafikredaktionen".

Ett av dom få nummer man kan utantill är till just "Trafikredaktionen", 020-999 444.

Men åter till Spotify - jag har en spellista på all instrumental musik (ovan) jag hittat och samtidigt gillat till sådan grad att musiken är värd att spara. Musiken i spellistan går under genren "New Age" och har blivit något av min personlighet.

Utan musiken är jag ingenting!

Kanske du hittar något i spelistan som just du gillar?

Ja, du läste rätt! Jag har designat en egen t-tröja och dom två exemplaren landade på mitt närmaste paketombud häromdagen!

Men jag nöjde mig inte med bara två t-tröjor, jag beställde också en musmatta med identiskt utseende som tröjorna!

(okej, jag vet att dom ser lite skrynkliga ut på bilden!)

Trycket på framsidan av t-tröjorna består av min egensnickrade logga.

Vad står loggan för? Jo, den bildar bokstäverna R.I.M vilket är namnet på mitt enmansprojekt för både fotografering och för musikskapande. Hade från 2011 till ifjol en annan logga med samma bokstäver, men jag var sugen på att göra en ny och en mer estetisk logga och så lekte jag mig fram till dess nuvarande utseende.

Vad står "R.I.M" för?

R och I är mina initialer

M står för "Music". 

Eller så kan just denna blogg också återspegla dessa bokstäver genom mitt skrivande:

R för Reflections (reflektioner)

I för Images (bilder)

M för Minds (tankar)

Man kan säga att redan vid starten av denna blogg vid förra årsskiftet så var R.I.M redan integrerad från början!

Det ena ledde till det andra skulle man kunna säga också, bara den här veckan visade min tjurighet sitt rätta ansikte!

I måndags tidigt på morgonen snubblade man på en kabel till en av bussarna på depån men istället för en kyss i backen så greppade man tag i ett räcke intill och skadar handflatan (blodvite) . Plåstar om såret och kör bussturen ca 5-10 minuter försenad men framme i tid på busstation i Sundsvall.

Mejlar Poledance-studion senare, meddelade om skadan och stod över tisdagens lektion. 

På onsdagen bryter en förkylning ut med snuva och matthet (fortfarande förkyld i skrivande stund).

Torsdagens träning i fara? Nejdå, jag är så jävla envis och biter ihop och kör styrketräning och stretch på torsdagskvällen med den rackarns förkylningen i kroppen!! Hur tokig är inte jag??!!

Som grädde på moset, jobba heltid måndag-fredag med våra helt galna arbetstider (bara som exempel idag var man på jobbet 5.50-18,30 med en lång rast på drygt fem timmar!) och än är jag inte däckad för jag sitter och skriver just detta inlägg!

Hur orkar jag? Jo, tack vare envisheten!

En aspies styrka är just engagemang och envishet över det vi är hundra procent engagerade i och värd att lägga energin på!

Sådana är vi.

Nu en kopp kaffe och låter helgen samt ledigheten infinna sig!   

Dom flesta i min bekantskapskrets vet att jag står för allas lika värde och allas rätt att älska vem dom vill, det känns bara så självklart. Extra tydlig var jag när jag deltog för första gången i mitt liv i Stockholm Pride. Året var 2018, jag hade nyss avslutat ett nästan 2,5 års förhållande och var nu helt självständig. Och viljan att testa nånting nytt efter alla dessa år var stark!

Då tog jag kontakt med min bästa vän Luna som bor i Stockholm och som jag visste var en van besökare och deltagare av Pride. Jag frågade om inte vi två skulle gå med min arbetsgivare i paraden, där min arbetsgivare är en av dom stolta huvudsponsorerna för hela Stockholm Pride. Jag fick ett godkännande från Luna och jag drog iväg ett mejl till huvudkontoret i Solna, men jag hade ett namn till! 

Fr, v: Felicia, jag och Luna

Under våren hade jag lärt känna Felicia, en transperson från Skövde som jag lärde känna genom ett forum inom just HBTQ. Hon gick under begreppet Male-to-Female (MtF) det vill säga född i fel kropp som kille och hade nyligen gjort en så kallad könskorrigering till tjej. Jag frågade om inte hon också skulle vilja gå med mig och Luna i paraden i samma ekipage som min arbetsgivare?

Hon tyckte det lät som en jättebra idé och såg det samtidigt som ett bra tillfälle att ses och kunna lära känna varandra. Hon tackade ja, fick bekräftat sedan från huvudkontoret att vi alla tre var välkomna vid starten av paraden bakom stadshuset 4 augusti.

Så kom den stora dagen, paraden gick av enligt planeringen och efter några timmar längs gatorna i centrala Stockholm där jag både dansade och levde om, så nådde paraden sitt slutmål vid Stockholms Stadion. Min arbetsgivare hade ordnat för oss alla som var med i paraden att få fritt inträde till Pride Park och dess utbud av underhållning, matställen och montrar där organisationer, politiska partier, företag med flera som ville visa upp sig och sitt engagemang och stöd för Pride.

Efter många roliga och trevliga timmar i Pride Park valde jag, Luna och Felicia att dra oss tillbaka. Luna åkte hem till sig medans jag och Felicia åkte till ett hotell nära centralen där Felicia hade bokat ett rum för natten, och snäll som hon var så fick jag om jag ville dela rummet med henne!

Tror jag än idag inte vet hur jag ska kunna tacka för gästfriheten eller kanske rent av vilken betydelse jag har haft för henne.

Sen ett år tillbaka är även hon busschaufför som jag, där jag av någon anledning hade ett litet finger med i spelet.

"Det finns inget roligare jobb än att köra buss och det är dig jag har att tacka för", har hon sagt!

I alla fall så var min röst helt körd under morgonen dagen eftert vilket gjorde att bara prata vid frukosten var en omöjlighet. Men med god frukost i magen och fina minnen med sig hem var det bara att ta sig till garaget i Råcksta där jag hade parkerat min bil och sedan köra hem till Sundsvall full av intryck, nya bekantskaper och kontakter.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, roligare sommar än just sommarn 2018 kunde jag inte ha det!  

I alla fall har tog den slut redan för några dagar sen här!

Och jag tycker att mängden julpynt som jag äger är tillräcklig - inte för mycket och inte för lite.

Det är tillräckligt mycket för att allt ska få plats i bara en flyttkartong. I den kartongen ligger just nu julpynt till min julgran - som är knappt en meter hög, adventljusstakar, dukar, gardiner, glitter och tomtar. Och jag vet inte om jag är ensam om att tycka att den jul som nyss passerat har varit den där motivation och känslostämning för just julen i allänhet och att julpynta synnerhet, har varit rekordlåg. Kan det ha berott på den ojämna snötillgången här längs norrlandskusten eller att nyårsångesten och andra problem tagit så mycket på krafterna att man inte har kunnat koppla av till denna fina högtid?

Det funderar jag på just nu, vilket jag kan göra under dom elva månader som är till nästa jul!

Lördag blev så småningom söndag och vad gjorde man idag som skulle toppa gårdagen? Jo, mera bowling men utan att man själv behöver kröka ryggen för att resa käglor som igår.

Jag var sugen på att bowla utanför träningstid och fick med min fina kollega Josefin som i sin tur tog med sig sin man och lille son - sonen, en supergullig, charmig liten rackare med mycket spring i benen (vilken liten unge har inte det?) som var helt underbar att ha med denna dag! Och efter ca 30-40 minuters spel fick så även lill-grabben vara med och rulla bowlingklot och slå ner lite käglor. Och det gick inte att ta miste på vad han tyckte om bowling - helt makalöst kul tyckte han! Och jag är säker på att när han blir äldre så kommer han kanske vilja ha ett eget bowlingklot att spela med, vem vet?

Dom flesta små barn jag har stött på genom åren har varit väldigt blyga och lite rädda för mig som är över medellängd, men jag gillar barn och det dröjde inte länge förän grabben vågade sig upp i min famn.

Jag tror jag har en speciell energi som tilltalar små barn!

Därefter lite middagmat på närmaste pizzeria- och kebabställe innan jag fick följa med allihopa till EKO och ICA i Birsta, utan att jag hade några förväntningar på att köpa nåt förutom frukostprylar. Men det blev lite inköp!

Det blev lite köksredskap i form av en sk ballongvisp och ett litet rivjärn som jag haft tanke på att köpa länge men inte kommit till skott. Det lilla smala rivjärnet kommer att komma bra till pass när man istället för finhacka vitlöksklyftor riva klyftorna fint till matlagning.

Tack alla inblandade för den här underbart fina helgen - det måste göras om!

Redan imorgon börjar jobbet strax före 05.00 vilket gör att jag redan nu när klockan passerat 21.00, säger godnatt!

Bildkälla: https://sundsvall.se/wp-content/uploads/2018/10/Over-740x416.jpg

Oj, oj, oj vilken lördag det har varit! 

Klockan var runt 9.30 när jag trotsade träningsvärken i bägge låren och begav mig mot Gärdehov och Nordichallen.

Det årliga arrangemanget "Gärdeskoj" som är Sveriges största inomhuspicknick ägde rum idag. Och det är precis som det låter, picknick inomhus där säkerligen tusentals människor var på plats idag. 

Kommunala verksamheter och Idrottsföreningar för barn och ungdomar var där liksom polisen, räddningstjänsten, ambulansen med flera var på plats och lät alla nyfikna få testa på det mesta. Så här fanns det ingen anledning till att sitta still!

Från att provsitta i en polis- eller brandbil till att testa på sporter och aktiviteter som bowling, cornhole och dragkamp som min förening erbjöd. Att testa på bowling var det jag och några till i min idrottsförening ansvarade för genom att bland annat resa käglor (därav mycket krökt rygg) och ge information. Det har varit minst sagt fullt ös hela dagen lång!

Roligast var ju såklart när man gjorde allt för att få göra ungarnas dag på plats i hallen till en toppendag, kan inte komma ihåg senast jag fick träffa och serva så många glada och nyfikna barn!

Alla glädjeskutt jag fick se och alla nöjda skratt jag fick höra när jag var i montern mellan klockan 10-16 idag gjorde att man tog del av glädjen och mådde grymt bra själv, samtidigt som tiden bara flög förbi!

Sveriges största inomhuspicknick som jag nämnde tidigare, nu finns det en ambition från arrangören om att detta evenemang så småningom skulle kunna få kalla sig för "världens största inomhuspicknick". Kanske nåt för Guiness Rekordbok att ha med?!

Vid sidan om jobbet så skriver jag inte bara på den här bloggen, jag skapar musik också!

Här nedan 2019 års musikprojekt som går under namnet "En vals närmare dig" där syftet var att komponera ett stycke  musik till ett bröllop. Och inte vilket bröllop som helst utan min mammas och bonuspappas bröllop!

Bröllopet hölls 31 maj 2019 på i Hedbergska husets paradvåning - borglig vigsel med andra ord. Och dagen till ära hade jag komponerat en instrumental vals som var drygt två minuter lång till själva inmarschen.

Musiken fick ett bra mottagande och än idag lyssnar jag på musiken och så småningom hoppas jag att kunna fortsätta skapa ny musik. Ett intresse som hängt med i femton år.

Det är inte bara till bröllop som jag komponerat musik speciellt till. När min morfar skulle begravas 2013 komponerade jag även då ett stycke musik. Det projektet gick under namnet "The Way to the Eternity"