Som första inlägg i kategorin "Historier ifrån förarplatsen" så tänkte jag bjuda på en historia som utspelade sig ombord i höstas. 

På den stomlinje jag alltid kör skulle jag just den dagen få vara med om något av det märkligaste jag någonsin har upplevt i samband med att en biljettkontroll pågått ombord.

På våra bussar förekommer det biljettkontroller och dom kontrollanter vi har som ska se till att våra kunder åker på rätt färdbevis har jag god relation till och från deras håll har jag fått beröm för min lugna och mjuka körstil som gör att dom kan utföra sina arbetsuppgifter ombord på ett säkert sätt utan att de riskerar att ramla omkull eller vara åkrädda.

"Man kan gå runt i bussen när du kör" har jag fått som omdömme vilket känns jätteroligt. men nog om det.

Sundsvalls busstation med stomlinje 120

På en hållplats i Skönsberg i Sundsvall när jag är påväg norrut kliver det på en passagerare vad jag bedömer som, i min egen ålder - Jag är strax under trettio år gammal.

I kortläsaren där passagerarna blippar sina reskort framme hos mig blippar killen i fråga ett kort som fick mig att bli misstänksam. Min bildskärm visade att det var ett sådant kort som är delvis subventionerat och innehavaren behöver bara betala etthundra kronor i månaden och kan åka fritt i hela kommunen hela den månaden - Kruxet är att man måste ha åldern inne för att kunna nyttja den möjligheten, vilket inte var fallet.

Jag låtsades som ingenting utan börjarde rulla vidare mot mitt mål och passageraren går bakåt i bussen där det samtidigt pågick en biljettkontroll. Med ett öga i backspegeln ser jag hur passageraren efter några sekunder vänder plötsligt på klacken och är sedan tillbaka hos mig igen där framme. Helt plötsligt vill han köpa en biljett.

Svaret känns lika självklart som enkelt - Ingen försäljning av biljetter är möjligt medans bussen är i rörelse, av den anledningen att jag som förare vill ha fullt fokus på vägen.

Personen ifråga upplevde jag som mer och mer stressad ju mer jag sade nej till hans vilja, och under tiden har en av kontrollanterna hört mina försök att få människan hos mig att lämna främre delen av bussen och snart hade jag också sällskap av en av kontrollanterna där framme.

Jag sade till kontrollanten som undrade naturligtvis vad som stod på:

"Försök få honom att fatta att jag inte säljer biljetter när jag kör!

Jag har bett han flera gånger att gå och sätta sig för hans kort var OK!"

Och det är nu det roliga sker, kontrollanten vill såklart se färdbeviset och personen hävdade då att han inte hade nått reskort att visa upp, vilket inte stämmde då jag såg att han hade blippat ett kort vid påstigning - I denna stund var det uppenbart att passageraren försökt åka på ogiltigt färdbevis. Häftig ordväxling pågick dom emellan, killen med det ogiltiga färdbeviset och kontrollanten under flera minuter både på vanlig väg och motorväg.  

Men efter en kort färd på motorvägen och sedan stopp vid en hållplats, så fick killen sin tillägsavgift på 1200 kronor och kunde lämna bussen med villkoret att betala avgiften inom tio arbetsdagar. Surt tyckte såklart passageraren men helt rätt..

Men som dom flesta vet när det gäller sådana människor så vill dom såklart ha sista ordet, för när jag började rulla vidare kastade jag en blick åt höger. Då tittade den haffade killen som var påväg därifrån på mig med en arg min och med ena näven med utsträckt långfinger uppe i luften.

Jag rykte bara på axlarna med händerna utåt och började sakta rulla vidare och bara efter några meter brast jag ut i skratt.

Då visste jag i den stunden att den killen defenitivt inte hade rent mjöl i påsen.