Snart en månad har gått sedan allra första inlägget på denna blogg och då kan jag passa på att visa er läsare hur jag har det där alla idéer vävs ihop och som blir till dom inlägg som ni kan läsa här på denna blogg,

Förutom skrivande så förekommer det också här musik och skapande i detta rum som jag ibland kallar för studion.

Det finns mycket att berätta om just denna plats där jag nu i år bott i fem år men det återkommer jag i senare inlägg. Bland annat för drygt ett år sedan gav jag mig in på utmaningen att ge rummet en facelift vilket tog mycket tid och energi i anspråk men så nöjd jag blev, så himla härligt med nya färger och även nya möbler!

Efter det så var rummets identitet klar, vitt och grått i väggfärg som möblemang.

Och nu tillåter jag oftast inte mer än två färger i ett rum.

Vad skapar irritation och vad är energitjuvar på jobbet för mig?

Här nedan har jag radat upp hela söndagens energitjuvar och irritationsmoment.

Om jag har energi kvar? Jo, jag orkade i alla fall skriva det här inlägget!

Ovett av ung tjej med liten hund

Dessa steg på en hållplats i Sörberge och skulle vidare med en anslutande buss längre fram. Jag tog betalt för både henne och sällskapsdjuret då djuret varken färdades i en bur eller väska, enligt gällande regler från kollektivtrafikmyndigheten. Väl vid bytespunkten kom hon fram till mig arg som ett bi och menade att jag inte alls skulle ha tagit betalt för hennes hund då transportväskan var med på resan men på hennes rygg och att andra förare inte alls tog betalt för sällskapsdjur.

Men fortfarande så var hunden i famnen och inte i väskan men jag blev ändå kallad för "efterbliven" av personen då jag inte gjorde nåt åt saken. "Vad andra förare gör och inte gör kan jag inte svara för" var mitt argument i den stunden.

Oroväckande spring över motorvägen

På en tur stannade jag till vid en hållplats för avstigande vid sidan av E4 som är motorväg på den aktuella platsen. Plötsligt såg jag i en av mina backspeglar hur ett par människor korsade den fyrfiliga motorvägen med mittvajerräcke ca 100 meter bakom mig samtidigt som det var halvtät trafik på E4. I backspegeln såg jag även hur flera trafikanter varnade med helljuset personerna som korsade motorvägen. Båda personerna klarade sig över men jag var helt chockad över det jag såg.

En "ungdom" till... vart?

Ett vanligt störningsmoment när man kör en linje som är 3,5 mil lång och som körs mellan två kommuner, är att vissa kunder tar för givet att vi inte har avståndstaxa på våra biljetter utan att samma pris gäller över hela linjen som i stadstrafiken i Sundsvall. Vid ett tillfälle fick jag en sådan kund som var öppen med vilken biljett denne ville ha men sade ingenting om sin desination.

Utan något som helst svar på min fråga om resmålet så knappade jag in en biljett till zonen längst bort på linjen och först då hajjade kunden till som i det fallet fick jättebråttom att säga sitt slutmål då vederbörande fick se priset för resan. 

- Varför sade du inget från början om vart du skulle åke? brukar jag fråga i dom flesta fallen. Men som så många gånger blir just den frågan ofta lämnad obesvarad. Irriterande!

Ett "ånglok" vid framdörren

Finns det nånting som är mer respektlöst än när en resenär tar fram tobak när denne står i kön till att kliva ombord och börjar leka ånglok bara några meter från mig där jag sitter med öppen dörr och servar passagerare?

Just idag fick jag säga till en sådan typ att inte stå och röka vid ingången till bussen.

Direkt när jag fick se den första stora rökpuffen från människan mitt i kön sade jag till.

- Men, det är ju bara en e-cigg, sade passageraren

- SPELAR INGEN ROLLl! svarade jag irriterat åt människan som fick leka ånglok någon annanstans.

Egoistisk kollega

Väl tillbaka på depån så var det lunchdags, och under helgen fick min depå förstärkning i form av en extraförare ifrån stadstrafiken som täckte upp för en annan förare som var antingen ledig eller sjukskriven.

Men synen som mötte mig i vårt lilla lunchrum när jag kom in var allt annat än trevlig. Den så kallade kollegan i fråga satt vid ett av dom två borden i lokalen. Vid bordet bredvid hade människan lagt sin jacka på en av stolarna och mitt på själva bordet stod dennes ryggsäck placerad som innan dess högst sannolikt innan stått på ett smutsigt golv i en av bussarna.

Det blev kortslutning i min skalle nästan direkt då själva synen som mötte mig var så respektlös i mina ögon.

Att man breder ut sig på det viset överhuvudtaget och bara tänker på sig själv blev för mycket!

Jag gick till bordet där ryggsäcken stod, greppade tag om handtaget på ryggsäcken och släppte ned den med en duns i golvet, bara för att markera att jag inte tyckte det var okej med skitiga väskor på ett bord som var till för att sitta och äta eller fika vid. 

Min handling gick dock inte hem hos den så kallade kollegan som istället tyckte att det var okej med väskor ståendes på matbord och att det passade utmärkt att sprida omkring tillhörigheter när man var ensam i ett lunchrum, uppfattade jag det som.

Men nu var jag också i rummet ju!

Kortslutningen i min skalle gjorde att jag inte hade energi kvar att argumentera mot personen i fråga och jag valde att bry mig så lite som möjligt om, nästan ignorera den andra personen i rummet och ägna energin istället åt att äta min lunchlåda. Som tur var så var rasten slut stunden senare för den så kallade kollegan och jag blev äntligen själv i rummet.

Men jag tror personen blev sur på mig för att jag sade vad jag tyckte, han sade inte ens "hejdå" när han gick därifrån!

But I don't care!

Det som gjorde att dagen ändå fick ett bra avslut var att under dom sista timmarna av passet hade jag turen att ha mest trevligt folk ombord och det i sin tur gav energi tillbaka till depåerna.

Väl hemma efter dagens slut körde jag igång två omgångar tvätt i tvättmaskinen och åt lite kvällsmat, innan jag skrev allt det här!