Ett tag sen sist, det har blivit dags igen för nattpass på jobbet. Hur startade jag då denna dagen? Jo, först en rejäl sovmorgon, frukost vid 13-14 och därefter en härlig promenad på x antal kilometer då solen fortfarande var uppe. Bananerna var tydligen slut hemma så därför mellanlandade jag på affärn under prommisen. 

Just bananer är en viktig del i min frukost. Man får en sån härlig energipåfyllnad när man har en sådan "gul grej" i frukostgröten!

Kvällens/nattens pass började inte förän vid efter klockan halv åtta och avslutas vid tre på natten. Jag och min kollega Nisse har ansvaret för nattens turer till och från stan där jag kör den sista från stan.
Hittills har det inte varit några svårigheter i trafiken. Det enda var nog tidigare ikväll en kille med en fylld genomskinlig plastmugg på en hållplats som jag fick be att hålla muggen med drickat utanför bussen. Killen valde att kasta iväg muggen innan han klev ombord men annars kunde han ju ha druckit upp, tyckte jag.
Helt omöjlig är jag inte.

Men det är ändå några timmar kvar av passet så mycket kan hända men förhoppningsvis inte. Lönehelgen är först nästa vecka. Men visst har jag varit med om halvjobbiga och ibland oväntade händelser på dom nattpass jag jobbat.
Exempel på det blir det i senare inlägg.
I alla fall får nu kaffemaskinen, mobilen eller TVn hålla mig sällskap dom stunder man har rast/uppehåll ensammen på depån i natt.

Men redan nu är det dags för nästa tur till stan!

Det ni ser på denna bild är min kärra som för det tillfället var på en av dom linjer där man måste backa in på en vändficka för att kunna fortsätta vidare på linjen, i det här fallet var det linje 129 och platsen är Långsjön drygt en mil från Njurundabommen.

Det ser enkelt ut men själva stället där man ska backa in bussen på är knappt två gånger bussens bredd och dessutom är vägen man kör på innan man gör manövreringen nästan lika smal. Sen är kärran 14 meter lång också.

Nu när snömängderna är så pass låga och det saknas helt och hållet plogvallar så kan man utan problem svepa överhänget (del av bussen mellan front och framhjul) på bussen över diket på vänster sida och backa med god marginal från hinder och eventuella faror. Men det är inte alltid man har tur vid dessa platser där utrymmet inte är generöst.
Jag känner till tillfällen då förare fått problem vid dessa halvt osäkra manövreringar på vändplatser.
Jag har än så länge inte haft problem under mina år härute, men peppar peppar...

Som jag skrev tidigare så har jag gått på kvälls- och nattjänstgöring och jobbar så i en dryg vecka. Dessutom så är min tid som katt- och husvakt över för den här gången och jag bor återigen i Sundsvall.

Nu ska jag köra vidare, vi ses!

Vad skapar irritation och vad är energitjuvar på jobbet för mig?

Här nedan har jag radat upp hela söndagens energitjuvar och irritationsmoment.

Om jag har energi kvar? Jo, jag orkade i alla fall skriva det här inlägget!

Ovett av ung tjej med liten hund

Dessa steg på en hållplats i Sörberge och skulle vidare med en anslutande buss längre fram. Jag tog betalt för både henne och sällskapsdjuret då djuret varken färdades i en bur eller väska, enligt gällande regler från kollektivtrafikmyndigheten. Väl vid bytespunkten kom hon fram till mig arg som ett bi och menade att jag inte alls skulle ha tagit betalt för hennes hund då transportväskan var med på resan men på hennes rygg och att andra förare inte alls tog betalt för sällskapsdjur.

Men fortfarande så var hunden i famnen och inte i väskan men jag blev ändå kallad för "efterbliven" av personen då jag inte gjorde nåt åt saken. "Vad andra förare gör och inte gör kan jag inte svara för" var mitt argument i den stunden.

Oroväckande spring över motorvägen

På en tur stannade jag till vid en hållplats för avstigande vid sidan av E4 som är motorväg på den aktuella platsen. Plötsligt såg jag i en av mina backspeglar hur ett par människor korsade den fyrfiliga motorvägen med mittvajerräcke ca 100 meter bakom mig samtidigt som det var halvtät trafik på E4. I backspegeln såg jag även hur flera trafikanter varnade med helljuset personerna som korsade motorvägen. Båda personerna klarade sig över men jag var helt chockad över det jag såg.

En "ungdom" till... vart?

Ett vanligt störningsmoment när man kör en linje som är 3,5 mil lång och som körs mellan två kommuner, är att vissa kunder tar för givet att vi inte har avståndstaxa på våra biljetter utan att samma pris gäller över hela linjen som i stadstrafiken i Sundsvall. Vid ett tillfälle fick jag en sådan kund som var öppen med vilken biljett denne ville ha men sade ingenting om sin desination.

Utan något som helst svar på min fråga om resmålet så knappade jag in en biljett till zonen längst bort på linjen och först då hajjade kunden till som i det fallet fick jättebråttom att säga sitt slutmål då vederbörande fick se priset för resan. 

- Varför sade du inget från början om vart du skulle åke? brukar jag fråga i dom flesta fallen. Men som så många gånger blir just den frågan ofta lämnad obesvarad. Irriterande!

Ett "ånglok" vid framdörren

Finns det nånting som är mer respektlöst än när en resenär tar fram tobak när denne står i kön till att kliva ombord och börjar leka ånglok bara några meter från mig där jag sitter med öppen dörr och servar passagerare?

Just idag fick jag säga till en sådan typ att inte stå och röka vid ingången till bussen.

Direkt när jag fick se den första stora rökpuffen från människan mitt i kön sade jag till.

- Men, det är ju bara en e-cigg, sade passageraren

- SPELAR INGEN ROLLl! svarade jag irriterat åt människan som fick leka ånglok någon annanstans.

Egoistisk kollega

Väl tillbaka på depån så var det lunchdags, och under helgen fick min depå förstärkning i form av en extraförare ifrån stadstrafiken som täckte upp för en annan förare som var antingen ledig eller sjukskriven.

Men synen som mötte mig i vårt lilla lunchrum när jag kom in var allt annat än trevlig. Den så kallade kollegan i fråga satt vid ett av dom två borden i lokalen. Vid bordet bredvid hade människan lagt sin jacka på en av stolarna och mitt på själva bordet stod dennes ryggsäck placerad som innan dess högst sannolikt innan stått på ett smutsigt golv i en av bussarna.

Det blev kortslutning i min skalle nästan direkt då själva synen som mötte mig var så respektlös i mina ögon.

Att man breder ut sig på det viset överhuvudtaget och bara tänker på sig själv blev för mycket!

Jag gick till bordet där ryggsäcken stod, greppade tag om handtaget på ryggsäcken och släppte ned den med en duns i golvet, bara för att markera att jag inte tyckte det var okej med skitiga väskor på ett bord som var till för att sitta och äta eller fika vid. 

Min handling gick dock inte hem hos den så kallade kollegan som istället tyckte att det var okej med väskor ståendes på matbord och att det passade utmärkt att sprida omkring tillhörigheter när man var ensam i ett lunchrum, uppfattade jag det som.

Men nu var jag också i rummet ju!

Kortslutningen i min skalle gjorde att jag inte hade energi kvar att argumentera mot personen i fråga och jag valde att bry mig så lite som möjligt om, nästan ignorera den andra personen i rummet och ägna energin istället åt att äta min lunchlåda. Som tur var så var rasten slut stunden senare för den så kallade kollegan och jag blev äntligen själv i rummet.

Men jag tror personen blev sur på mig för att jag sade vad jag tyckte, han sade inte ens "hejdå" när han gick därifrån!

But I don't care!

Det som gjorde att dagen ändå fick ett bra avslut var att under dom sista timmarna av passet hade jag turen att ha mest trevligt folk ombord och det i sin tur gav energi tillbaka till depåerna.

Väl hemma efter dagens slut körde jag igång två omgångar tvätt i tvättmaskinen och åt lite kvällsmat, innan jag skrev allt det här!

Jag måste säga att jag tycker det är jättekul när det kommer hit folk på besök från andra delar av världen och som vill resa med våran kollektivtrafik här i norr. Då får man ta fram sin bästa sida och även dom kunskaper man har i det engelska språket.

Men viktigaste är ändå att man har sinne för service och att man har förmågan att svara på frågor som dessa kunder kanske ställer till dig som är ansiktet utåt.

Häromdagen klev det några engelskspråkiga ungdomar ombord och ville åka med min buss från Sundsvall.

Jag fick veta att dom skulle till en plats där det skulle innebära ett byte till en anslutande buss för att kunna åka vidare mot deras slutdestination och jag hade då gott om tid på mig att tänka igenom hur bytet skulle gå till på smidigast möjliga sätt. 

Betalt och klart och så bar det iväg.

Senare när vi började närma oss platsen i Sörberge i Timrå kommun där anslutande bussen väntade på mig greppade jag mikrofonen och sade:

"The next station is "Sörberge Norra", which this bus terminates.

Change here to the busroute number 610 to Stavreviken and "Bergeforsen"

Inspiration till detta utrop fick jag från Londons tunnelbana där det låter nästan på samma sätt.

Översatt blev det att jag sade att nästa hållplats var Sörberge Norra som var sluthållplats och att det var byte till linje 610 till Stavreviken och Bergeforsen (ungdomarna hade den sistnämnda som sin slutdestination förresten).

Inget "tack för skjutsen" men jag tror dom uppskattade mitt sinne för service. 

En dag kvar av denna arbetshelg, innan lite skön ledighet på måndag och tisdag

En viktig del i livet om man som jag har ett stillasittande jobb är att röra på sig. Jag ser till att träna 1-2 gånger i veckan på gymmet. Och det roliga är att just det gymmet har min arbetsgivare ett avtal med. Det innebär att vi på den depå jag utgår ifrån får träna på gym eller simma i simhallen helt gratis! Jag tycker det är helt underbart att ha den förmånen, och samtidigt förebygga skador och övervikt. Nu är jag ingen kroppsbyggare utan kör väldigt mycket konditionsträning på både löpband och roddmaskin. Så undrar ni vad jjag tar i bänkpress så kan jag direkt säga att det inte är värt att veta. Men det är mycket bra träning ändå, huvudsaken är väl ändå att man gör något än inget! ?

Sorry för att jag inte rakat mig!! ?