Jag nämde i ett tidigare inlägg att musiken har hängt med mig under många år, men vad spelas det då hemma hos mig?

Spotify är en fantastisk tjänst där jag hittat mycket av den musik som känns så mycket "jag".

Jag spelar oftast instrumental musik hemma (instrumental-älskare som man är!), på gymmet har det varit mycket rock och på jobbet är alltid Sveriges Radio P4 på. Lokalradio och dess journalistik är rolig att lyssna på och dessutom blir man uppdaterad om vad som händer nära en själv och ute i trafiken. Bland annat med hjälp av "Trafikredaktionen".

Ett av dom få nummer man kan utantill är till just "Trafikredaktionen", 020-999 444.

Men åter till Spotify - jag har en spellista på all instrumental musik (ovan) jag hittat och samtidigt gillat till sådan grad att musiken är värd att spara. Musiken i spellistan går under genren "New Age" och har blivit något av min personlighet.

Utan musiken är jag ingenting!

Kanske du hittar något i spelistan som just du gillar?

Dom flesta i min bekantskapskrets vet att jag står för allas lika värde och allas rätt att älska vem dom vill, det känns bara så självklart. Extra tydlig var jag när jag deltog för första gången i mitt liv i Stockholm Pride. Året var 2018, jag hade nyss avslutat ett nästan 2,5 års förhållande och var nu helt självständig. Och viljan att testa nånting nytt efter alla dessa år var stark!

Då tog jag kontakt med min bästa vän Luna som bor i Stockholm och som jag visste var en van besökare och deltagare av Pride. Jag frågade om inte vi två skulle gå med min arbetsgivare i paraden, där min arbetsgivare är en av dom stolta huvudsponsorerna för hela Stockholm Pride. Jag fick ett godkännande från Luna och jag drog iväg ett mejl till huvudkontoret i Solna, men jag hade ett namn till! 

Fr, v: Felicia, jag och Luna

Under våren hade jag lärt känna Felicia, en transperson från Skövde som jag lärde känna genom ett forum inom just HBTQ. Hon gick under begreppet Male-to-Female (MtF) det vill säga född i fel kropp som kille och hade nyligen gjort en så kallad könskorrigering till tjej. Jag frågade om inte hon också skulle vilja gå med mig och Luna i paraden i samma ekipage som min arbetsgivare?

Hon tyckte det lät som en jättebra idé och såg det samtidigt som ett bra tillfälle att ses och kunna lära känna varandra. Hon tackade ja, fick bekräftat sedan från huvudkontoret att vi alla tre var välkomna vid starten av paraden bakom stadshuset 4 augusti.

Så kom den stora dagen, paraden gick av enligt planeringen och efter några timmar längs gatorna i centrala Stockholm där jag både dansade och levde om, så nådde paraden sitt slutmål vid Stockholms Stadion. Min arbetsgivare hade ordnat för oss alla som var med i paraden att få fritt inträde till Pride Park och dess utbud av underhållning, matställen och montrar där organisationer, politiska partier, företag med flera som ville visa upp sig och sitt engagemang och stöd för Pride.

Efter många roliga och trevliga timmar i Pride Park valde jag, Luna och Felicia att dra oss tillbaka. Luna åkte hem till sig medans jag och Felicia åkte till ett hotell nära centralen där Felicia hade bokat ett rum för natten, och snäll som hon var så fick jag om jag ville dela rummet med henne!

Tror jag än idag inte vet hur jag ska kunna tacka för gästfriheten eller kanske rent av vilken betydelse jag har haft för henne.

Sen ett år tillbaka är även hon busschaufför som jag, där jag av någon anledning hade ett litet finger med i spelet.

"Det finns inget roligare jobb än att köra buss och det är dig jag har att tacka för", har hon sagt!

I alla fall så var min röst helt körd under morgonen dagen eftert vilket gjorde att bara prata vid frukosten var en omöjlighet. Men med god frukost i magen och fina minnen med sig hem var det bara att ta sig till garaget i Råcksta där jag hade parkerat min bil och sedan köra hem till Sundsvall full av intryck, nya bekantskaper och kontakter.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, roligare sommar än just sommarn 2018 kunde jag inte ha det!  

Lördag blev så småningom söndag och vad gjorde man idag som skulle toppa gårdagen? Jo, mera bowling men utan att man själv behöver kröka ryggen för att resa käglor som igår.

Jag var sugen på att bowla utanför träningstid och fick med min fina kollega Josefin som i sin tur tog med sig sin man och lille son - sonen, en supergullig, charmig liten rackare med mycket spring i benen (vilken liten unge har inte det?) som var helt underbar att ha med denna dag! Och efter ca 30-40 minuters spel fick så även lill-grabben vara med och rulla bowlingklot och slå ner lite käglor. Och det gick inte att ta miste på vad han tyckte om bowling - helt makalöst kul tyckte han! Och jag är säker på att när han blir äldre så kommer han kanske vilja ha ett eget bowlingklot att spela med, vem vet?

Dom flesta små barn jag har stött på genom åren har varit väldigt blyga och lite rädda för mig som är över medellängd, men jag gillar barn och det dröjde inte länge förän grabben vågade sig upp i min famn.

Jag tror jag har en speciell energi som tilltalar små barn!

Därefter lite middagmat på närmaste pizzeria- och kebabställe innan jag fick följa med allihopa till EKO och ICA i Birsta, utan att jag hade några förväntningar på att köpa nåt förutom frukostprylar. Men det blev lite inköp!

Det blev lite köksredskap i form av en sk ballongvisp och ett litet rivjärn som jag haft tanke på att köpa länge men inte kommit till skott. Det lilla smala rivjärnet kommer att komma bra till pass när man istället för finhacka vitlöksklyftor riva klyftorna fint till matlagning.

Tack alla inblandade för den här underbart fina helgen - det måste göras om!

Redan imorgon börjar jobbet strax före 05.00 vilket gör att jag redan nu när klockan passerat 21.00, säger godnatt!

Bildkälla: https://sundsvall.se/wp-content/uploads/2018/10/Over-740x416.jpg

Oj, oj, oj vilken lördag det har varit! 

Klockan var runt 9.30 när jag trotsade träningsvärken i bägge låren och begav mig mot Gärdehov och Nordichallen.

Det årliga arrangemanget "Gärdeskoj" som är Sveriges största inomhuspicknick ägde rum idag. Och det är precis som det låter, picknick inomhus där säkerligen tusentals människor var på plats idag. 

Kommunala verksamheter och Idrottsföreningar för barn och ungdomar var där liksom polisen, räddningstjänsten, ambulansen med flera var på plats och lät alla nyfikna få testa på det mesta. Så här fanns det ingen anledning till att sitta still!

Från att provsitta i en polis- eller brandbil till att testa på sporter och aktiviteter som bowling, cornhole och dragkamp som min förening erbjöd. Att testa på bowling var det jag och några till i min idrottsförening ansvarade för genom att bland annat resa käglor (därav mycket krökt rygg) och ge information. Det har varit minst sagt fullt ös hela dagen lång!

Roligast var ju såklart när man gjorde allt för att få göra ungarnas dag på plats i hallen till en toppendag, kan inte komma ihåg senast jag fick träffa och serva så många glada och nyfikna barn!

Alla glädjeskutt jag fick se och alla nöjda skratt jag fick höra när jag var i montern mellan klockan 10-16 idag gjorde att man tog del av glädjen och mådde grymt bra själv, samtidigt som tiden bara flög förbi!

Sveriges största inomhuspicknick som jag nämnde tidigare, nu finns det en ambition från arrangören om att detta evenemang så småningom skulle kunna få kalla sig för "världens största inomhuspicknick". Kanske nåt för Guiness Rekordbok att ha med?!

För dom som undrar hur jag känner mig idag i kroppen efter första träningen på poledance-studion igår så blev  träningsvärken bara begränsad till magmusklerna - inget rekord i träningsvärk den här gången.

Annars var hela dagen igår helt fri för mig. Jag tog en ordentlig sovmorgon, åt frukost vid klockan 12 och efter lite sysslor hemma som städning så tog jag tillfället i akt att baka!

Bakning tillhör inte vanligheterna här hemma, men dom få gånger jag gör det så är det gott!

Bilderna ovan visar en brownie med chokladkräm på ovansidan, ett superenkelt recept som jag tog ur en gratistidning härom året. Och jag gav den en touch av mint!

Läs längre ner i inlägget för att ta del av mitt tips.

Grundreceptet ifrån gratistidningen kommer här:

200g smör

3 dl strösocker

1,5 dl kakao

1 tsk salt

1 msk vanilinsocker

3 ägg

1,5 dl vetemjöl

Chokladtopp

150 g choklad

1,5 dl vispgrädde

- Börja med att göra chokladkrämen. Hacka chokladen och lägg den i en skål. Koka upp grädden, häll den över chokladen och låt stå i några minuter tills chokladen har smält. Rör ihop till en slät kräm. Plasta skålen och låt stå i rumstemperatur.

- Sätt ungnen på 175 grader. Klä en form på ca 20 x 25 cm med bakplåtspapper

- Smält smöret i en kastrull. Tillsätt socker, kakao, salt och vanilinsocker och blanda ihop. Vispa ner ett ägg i taget, vispa till sist ner vetemjölet och blanda ihop till en slät smet. 

- Fördela smeten jämt i formen och grädda mitt i ugnen i 20-22 minuter. Låt svalna.

- När kakan är sval så brer du på chokladkrämen. Ställ brownien i kylen en stund för att krämen ska stelna ordentligt. Skär i bitar, storleken bestämmer du själv.

Viktigt att veta!

Enligt detta recept så ska kakan var inne i ugnen 20-22 minuter. För att jag skulle få den fast och fin på 175 grader i ugnen och inte kladdig som en kladdkaka så fick jag med jämna mellanrum efter att tiden gått ut känna med en sticka hur pass fast den var, vilket tog drygt 15 minuter till utöver dom 22 minuterna. Sen är det förståss alltid du som bestämmer hur du vill ha din brownie, men jag rekomenderar att kolla efter tiden gått ut om den är klar eller inte med en sticka.

Men annars följ receptet och du har nånting gott att se fram emot!

Tips!

När du ska smälta ner choklad som det står i receptet är mitt tips för en mer frisk smak att välja smaksatt mörk choklad, i det här fallet med mint. After Eight är ett hett tips om man gillar det! 

Bara kakao och socker som smaksättare i en kladdkaka eller brownie har blivit tråkigt i längden, tycker jag.

Think outside the box!

För ett halvår sedan tog jag mig an en ny utmaning, testa på poledance. Eftersom jag har ett par kompisar som tränar det så blev jag också intresserad av att pröva på sporten. Kursen jag började på då bestod av åtta träningstillfällen under tidiga sommaren, en gång i veckan. Och nu ikväll 7 januari 2020 är det dags igen!

Den poledance som jag ska utöva närmaste tiden är på nivå 1, vilket jag också utövade för ett halvår sedan. Poledance består av inte mindre än fem olika nivåer, dock är det inget långsiktigt mål för mig att komma till dom högre nivåerna av poledance då min fysik inte räcker till.

Det bästa på studion är att alla är välkomna, gammal som ung, kille eller tjej, stel som en pinne eller vig som en elitgymnast så är man välkommen att pröva på denna sport. Och sen även att man har respekt för varandra oavsett kroppsform, förutsättningar eller kunkapsnivå. På studion är alla lika mycket värda och ska behandlas lika.

Men det är inte bara poledance jag har gett mig in på dom närmaste åtta veckorna. Parallellt med poledance på tisdagar så är jag även på studion under åtta torsdagkvällar för att träna nåt som heter "strength to stretch", (styrka och stretch). Sist jag prövade på det var det en rejäl prövning på kondition, styrka och uthållighet.

Efter den hårda prövningen med styrke- och konditionsträning så går man över till att stretcha vilket är viktigt både när man tränar styrka och tränar poledance.

Värt att nämna är att efter allra första gången för mig på studion så satt träningsvärke kvar i kroppen nästan ända till nästa träning veckan efter, snacka om personligt rekord i träningsvärk!

Bloggen utvecklas vilket känns jättekul. Ännu roligare är det när man kan strukturera och även planera bloggens uppbyggnad. Just struktur är något viktigt för en Aspie. När vi har en struktur med fasta rutiner kan känna oss trygga!

Just med mig är det lite annorlunda, jag gillar spontanitet till skillnad från kanske vad många andra Aspies klarar av som är beroende av långsiktig planering. Jodå, jag gillar planering och en fultecknad kalender med aktiviteter, träningar, arbetstider, möten, träffar med mera är så tillfredsställande. Jag kom ur min bubbla för längesedan och behovet av social stimulans bara ökar. Men nog om det! 

Jag lovar mer fördjupning inom det ämnet när tiden är mogen.

Jag tänkte nu lyfta fram det nya här på bloggen, i menyn till vänster!

Till att börja med så har det dykt upp ett gäng olika kategorier, det är där strukturen kommer in. Jag kommer att skriva inlägg som kommer sorteras i kategorierna:

- Allmänt 

- Aspietankar och -känslor

- En dag på jobbet

- Foto och musikskapande

- Historier ifrån förarplatsen

En närmare förklaring på vad dessa kategorier står för och vilken betydelse dessa har tror jag inte behövs.

Inlägget där jag berättade om gratis träning genom jobbet hamnade ju direkt i kategorin "En dag på jobbet". Och så småningom kommer framtida inlägg att jämt fördelas under dessa kategorier. 

Sen har det dykt upp lite länkar också! Jag ger er Pauline Wågström som är författare och skådespelare. Och så även en känd föreläsare och bloggare inom ämnet Aspergers syndrom, Joanna Halvardsson.

Något som skiljer mig mot dessa två tjejer är att Joanna och Pauline har fler än en diagnos.

Jag har bara en diagnos i mina papper vilket man kanske får vara glad över.

Sen kunde jag inte låta bli att även länka till min gamla blogg, och även till Autism- och aspergerförbundet. 

Då var den här sidan igång och jag har redan flera idéer om vad jag kommer skriva om framöver. Men för att göra det lättare för dig som läsare att lära känna mig som sitter bakom tagentbordet/mobilskärmen så har jag intervjuat mig själv.

Jag ger er här FEM SNABBA FRÅGOR!

När fick du din NPF-diagnos?

Jag skulle kunna påstå att jag är en lyckligt lottad person som fick min diagnos tidigt i livet. redan som fyraåring började jag bli utredd av Barn- och ungdomshabliteringen. Året var 1995 och en diagnos fastställdes tre år senare, i lagom tid till skolstarten 1998 och rätt stöd och hjälp kunde sättas in. Och när jag menar med att jag är lyckligt lottad är att jag känner till personer som fått sin diagnos sent i livet och som har fått genomlida grundskolan och kanske också även gymnasiet utan rätt stöd och hjälp.

Hela min grundskolegång var anpassad men gymnasietiden blev på ett helt vanligt nationellt program som jag läste som vilken normal elev som helst tillsamans bland övriga normala elever, kändes det som. Slutbetygen från stundenten 2011 visade goda studieresultat med flera höga betyg och till det ett stipendium. Förrutom att dom goda studieresultaten belönades så fick jag stipendiumet för god social kompetens och god kamratanda.

Det visade tydligt vilken betydelse tidiga instser fick i ens liv! 

Vika är dina svårigeheter?

En mycket vanlig fråga jag får och det är nog den som är svårast att svara på, men jag ska göra ett försök.

Då en aspie har svårigheter inom sociala sammanhang och även inom socialt samspel som är det nog kanske där det fattas pusselbitar för mig. Men är det något som jag älskar så är det att ha mycket folk omkring mig, den sociala biten är mer utvecklad nu än vad den var för kanske tio-femton år sedan.

Det enda som kanske är mina problem idag är att jag blir ofta nervös, har svårt att hantera svår stress och att mina energidepåer vissa dagar snabbt blir tömnda. Även nördighet inom mina intresseområden förekommer men det ser jag inte riktigt som ett problem.

Vilka intresssen ligger dig närmast

Musiken är nog utan tvekan det intresse som har gjort mest avtryck inom mig, musikintresset kom i grundskolan och jag fastnade för klaviatur som piano och keyboards. Keyboards och synth är dom instrument jag har hemma idag och som det spelas på en del. Med mina instrument har jag komponerat musikstycken under dom senaste femton åren. Och min musikstil går under genren New Age (instrumental avkopplande musik)

Övriga intressen är förrutom att lyssna och spela musik även fotografering, spela bowling och golf och göra roadtrips och andra resor. 

Hur kom det sig att du jobbar med det du gör?

Jag upptäckte tidigt att jag har ett sinne för service, att serva människor på bästa sätt är jättekul. Och som första bransch som jag kom in i och jobbade med just service var inom försäljning. Jag har jobbat inom dagligvaruhandeln, sålt kvällstidningar, fröer och lök och pandaprodukter. Det sistnämnda var ungefär som att sälja jultidningar.

Men många år inom dagligvaruhandeln slet ordentligt på fötterna och övriga kropen och jag började känna att det kanske var dags att göra nåt annat. Då fick jag ett hett tips från min bonuspappa om att ta körkort för högre behörighet (lastbil eller buss). Valet föll på bussbranschen - det fanns gott om jobb sade det. Jag gick en halvårsutbildning i Västerbotten, fick körkort och YKB (yrkeskompetensbevis) och jobb direkt efteråt här i hemstaden. Och nu har det gått snart åtta år sedan jag rattade buss för första gången och trivs fortfarande. 

Vilka är dina drömmar?

En väldigt enkel fråga. Det som jag längtar efter mest och som jag även frågar mig själv typ varje dag är när jag kommer att kunna älska en annan person igen och även att bli älskad tillbaka. Det har nu gått två år sedan jag avslutade mitt senaste förhållande och nu när det är ett avslutat kapitel som är jag redo för kärlek igen. Frågan är bara om omgivningen är redo för mig?

Men hoppet är ju ändå det sista som lämnar en ;-)

Sen har jag en önskan om att vi med NPF-diagnoser blir mer sedda och uppmärksammade än vad vi kanske blir idag. Jag har märkt att det finns så hemskt mycket okunskap om oss och därför tycker jag att vi behöver mer ljus över oss och att vi blir mer accepterade.

Där fick ni svar på mina fem snabba frågor.

Och har du en fråga som inte kom med i inlägget, kommentera gärna!