Inget bloggande på några dagar har jag märkt, kan delvis skylla det på en avgrävd fiberkabel här i området och det har gjort att datorn varit oanvändbar. Men här kommer senaste nytt:

https://www.bussmagasinet.se/2020/04/arbetsmiljoverket-stang-framdorren-pa-bussarna-annars-dryga-viten/

Arbetsmiljöverket har nyligen avgjort huruvida vi bussförare ska göra i frågan om att tillåta eller inte tillåta påstigning framtill i bussen. Vi förare har ända sedan Corona-krisens början inte velat ha påstigande på det vanliga sättet genom framdörren av den anledningen att vi är så utsatta för smitta. I busstrafiken i Stockholm och i andra delar av landet har man stängt av främre delen i bussen och gjort att på- och avstigning bara kan ske genom bakdörrarna och på så sätt minskat risken att föraren utsatts för smitta.

Men i andra delar av landet har dom olika kollektivtrafikmyndigheterna i respektive län fortsatt ha påstignig genom via framdörren. Det enda man gjort i dom fallen är att dom främre sittplatserna stängts av och att stående inte heller får stå i främre delen av bussen.

Men nu har alltså Arbetsmiljöverket avgjort frågan och med det så kommer det förhopningsvis se likadant ut i hela landet. Att på- och avstigning inte kommer vara tilåtet via framdörren.

Kunden får vid påstigning bak blippa sitt reskort i kortläsaren som nu flyttats från förarens område där fram till att finnas på en helt annan placering än vad man kanske är van vid.

Jag gjorde igår kväll kan man säga mitt sista pass där jag använde framdörren för påstigning och sade "hej" till kunderna och sen när jag är tillbaka bakom ratten efter påskhelgen på tisdag så kommer det kännas annorlunda.

Då kommer jag inte längre ha någon som helst kundkontakt i arbetet, inte göra några "udda resor" och inte heller sälja eller kolla biljetter. 

Lite konstigt kommer det kännas men samtidigt känns det bra att vi fått direktiv om hur vi ska jobba för vår egen säkerhets skull. Bara häromkvällen var det både en och två personer som klev på min buss som inte hade någon respekt för att hålla avståndet till mig. Då kändes det obehagligt när en vilt främmande person lägger sin hand på min ena arm.

Då härsknade jag till och markerade genom att skrika.

Det räckte nog för att hela den arbetskvällen skulle bli förstörd, för då blev jag så förbannad!