Det ena ledde till det andra skulle man kunna säga också, bara den här veckan visade min tjurighet sitt rätta ansikte!

I måndags tidigt på morgonen snubblade man på en kabel till en av bussarna på depån men istället för en kyss i backen så greppade man tag i ett räcke intill och skadar handflatan (blodvite) . Plåstar om såret och kör bussturen ca 5-10 minuter försenad men framme i tid på busstation i Sundsvall.

Mejlar Poledance-studion senare, meddelade om skadan och stod över tisdagens lektion. 

På onsdagen bryter en förkylning ut med snuva och matthet (fortfarande förkyld i skrivande stund).

Torsdagens träning i fara? Nejdå, jag är så jävla envis och biter ihop och kör styrketräning och stretch på torsdagskvällen med den rackarns förkylningen i kroppen!! Hur tokig är inte jag??!!

Som grädde på moset, jobba heltid måndag-fredag med våra helt galna arbetstider (bara som exempel idag var man på jobbet 5.50-18,30 med en lång rast på drygt fem timmar!) och än är jag inte däckad för jag sitter och skriver just detta inlägg!

Hur orkar jag? Jo, tack vare envisheten!

En aspies styrka är just engagemang och envishet över det vi är hundra procent engagerade i och värd att lägga energin på!

Sådana är vi.

Nu en kopp kaffe och låter helgen samt ledigheten infinna sig!