Dom flesta i min bekantskapskrets vet att jag står för allas lika värde och allas rätt att älska vem dom vill, det känns bara så självklart. Extra tydlig var jag när jag deltog för första gången i mitt liv i Stockholm Pride. Året var 2018, jag hade nyss avslutat ett nästan 2,5 års förhållande och var nu helt självständig. Och viljan att testa nånting nytt efter alla dessa år var stark!

Då tog jag kontakt med min bästa vän Luna som bor i Stockholm och som jag visste var en van besökare och deltagare av Pride. Jag frågade om inte vi två skulle gå med min arbetsgivare i paraden, där min arbetsgivare är en av dom stolta huvudsponsorerna för hela Stockholm Pride. Jag fick ett godkännande från Luna och jag drog iväg ett mejl till huvudkontoret i Solna, men jag hade ett namn till! 

Fr, v: Felicia, jag och Luna

Under våren hade jag lärt känna Felicia, en transperson från Skövde som jag lärde känna genom ett forum inom just HBTQ. Hon gick under begreppet Male-to-Female (MtF) det vill säga född i fel kropp som kille och hade nyligen gjort en så kallad könskorrigering till tjej. Jag frågade om inte hon också skulle vilja gå med mig och Luna i paraden i samma ekipage som min arbetsgivare?

Hon tyckte det lät som en jättebra idé och såg det samtidigt som ett bra tillfälle att ses och kunna lära känna varandra. Hon tackade ja, fick bekräftat sedan från huvudkontoret att vi alla tre var välkomna vid starten av paraden bakom stadshuset 4 augusti.

Så kom den stora dagen, paraden gick av enligt planeringen och efter några timmar längs gatorna i centrala Stockholm där jag både dansade och levde om, så nådde paraden sitt slutmål vid Stockholms Stadion. Min arbetsgivare hade ordnat för oss alla som var med i paraden att få fritt inträde till Pride Park och dess utbud av underhållning, matställen och montrar där organisationer, politiska partier, företag med flera som ville visa upp sig och sitt engagemang och stöd för Pride.

Efter många roliga och trevliga timmar i Pride Park valde jag, Luna och Felicia att dra oss tillbaka. Luna åkte hem till sig medans jag och Felicia åkte till ett hotell nära centralen där Felicia hade bokat ett rum för natten, och snäll som hon var så fick jag om jag ville dela rummet med henne!

Tror jag än idag inte vet hur jag ska kunna tacka för gästfriheten eller kanske rent av vilken betydelse jag har haft för henne.

Sen ett år tillbaka är även hon busschaufför som jag, där jag av någon anledning hade ett litet finger med i spelet.

"Det finns inget roligare jobb än att köra buss och det är dig jag har att tacka för", har hon sagt!

I alla fall så var min röst helt körd under morgonen dagen eftert vilket gjorde att bara prata vid frukosten var en omöjlighet. Men med god frukost i magen och fina minnen med sig hem var det bara att ta sig till garaget i Råcksta där jag hade parkerat min bil och sedan köra hem till Sundsvall full av intryck, nya bekantskaper och kontakter.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, roligare sommar än just sommarn 2018 kunde jag inte ha det!