Då var den här sidan igång och jag har redan flera idéer om vad jag kommer skriva om framöver. Men för att göra det lättare för dig som läsare att lära känna mig som sitter bakom tagentbordet/mobilskärmen så har jag intervjuat mig själv.

Jag ger er här FEM SNABBA FRÅGOR!

När fick du din NPF-diagnos?

Jag skulle kunna påstå att jag är en lyckligt lottad person som fick min diagnos tidigt i livet. redan som fyraåring började jag bli utredd av Barn- och ungdomshabliteringen. Året var 1995 och en diagnos fastställdes tre år senare, i lagom tid till skolstarten 1998 och rätt stöd och hjälp kunde sättas in. Och när jag menar med att jag är lyckligt lottad är att jag känner till personer som fått sin diagnos sent i livet och som har fått genomlida grundskolan och kanske också även gymnasiet utan rätt stöd och hjälp.

Hela min grundskolegång var anpassad men gymnasietiden blev på ett helt vanligt nationellt program som jag läste som vilken normal elev som helst tillsamans bland övriga normala elever, kändes det som. Slutbetygen från stundenten 2011 visade goda studieresultat med flera höga betyg och till det ett stipendium. Förrutom att dom goda studieresultaten belönades så fick jag stipendiumet för god social kompetens och god kamratanda.

Det visade tydligt vilken betydelse tidiga instser fick i ens liv! 

Vika är dina svårigeheter?

En mycket vanlig fråga jag får och det är nog den som är svårast att svara på, men jag ska göra ett försök.

Då en aspie har svårigheter inom sociala sammanhang och även inom socialt samspel som är det nog kanske där det fattas pusselbitar för mig. Men är det något som jag älskar så är det att ha mycket folk omkring mig, den sociala biten är mer utvecklad nu än vad den var för kanske tio-femton år sedan.

Det enda som kanske är mina problem idag är att jag blir ofta nervös, har svårt att hantera svår stress och att mina energidepåer vissa dagar snabbt blir tömnda. Även nördighet inom mina intresseområden förekommer men det ser jag inte riktigt som ett problem.

Vilka intresssen ligger dig närmast

Musiken är nog utan tvekan det intresse som har gjort mest avtryck inom mig, musikintresset kom i grundskolan och jag fastnade för klaviatur som piano och keyboards. Keyboards och synth är dom instrument jag har hemma idag och som det spelas på en del. Med mina instrument har jag komponerat musikstycken under dom senaste femton åren. Och min musikstil går under genren New Age (instrumental avkopplande musik)

Övriga intressen är förrutom att lyssna och spela musik även fotografering, spela bowling och golf och göra roadtrips och andra resor. 

Hur kom det sig att du jobbar med det du gör?

Jag upptäckte tidigt att jag har ett sinne för service, att serva människor på bästa sätt är jättekul. Och som första bransch som jag kom in i och jobbade med just service var inom försäljning. Jag har jobbat inom dagligvaruhandeln, sålt kvällstidningar, fröer och lök och pandaprodukter. Det sistnämnda var ungefär som att sälja jultidningar.

Men många år inom dagligvaruhandeln slet ordentligt på fötterna och övriga kropen och jag började känna att det kanske var dags att göra nåt annat. Då fick jag ett hett tips från min bonuspappa om att ta körkort för högre behörighet (lastbil eller buss). Valet föll på bussbranschen - det fanns gott om jobb sade det. Jag gick en halvårsutbildning i Västerbotten, fick körkort och YKB (yrkeskompetensbevis) och jobb direkt efteråt här i hemstaden. Och nu har det gått snart åtta år sedan jag rattade buss för första gången och trivs fortfarande. 

Vilka är dina drömmar?

En väldigt enkel fråga. Det som jag längtar efter mest och som jag även frågar mig själv typ varje dag är när jag kommer att kunna älska en annan person igen och även att bli älskad tillbaka. Det har nu gått två år sedan jag avslutade mitt senaste förhållande och nu när det är ett avslutat kapitel som är jag redo för kärlek igen. Frågan är bara om omgivningen är redo för mig?

Men hoppet är ju ändå det sista som lämnar en ;-)

Sen har jag en önskan om att vi med NPF-diagnoser blir mer sedda och uppmärksammade än vad vi kanske blir idag. Jag har märkt att det finns så hemskt mycket okunskap om oss och därför tycker jag att vi behöver mer ljus över oss och att vi blir mer accepterade.

Där fick ni svar på mina fem snabba frågor.

Och har du en fråga som inte kom med i inlägget, kommentera gärna!